Tisdagen den 28 januari höll Jaguarklubben Mellannorrland sitt ordinarie månadsmöte hemma hos medlemmen och motorentusiasten Karin Holmgren i hennes studio för matt- och textilrenovering. Under 20 år drev hon här renovering och tvätt av stora och mindre, främst äkta handknutna mattor. Numera jobbar hon åt Sundsvalls museum och tar endast sporadiskt andra jobb i sin studio på fritiden.
Karin inledde sin bana som textilspecialist när hon som 17 - 18-åring ville färga om sitt blåa skinnställ till ett tuffare svart hemma på mammas köksgolv. Det gick bra, färgen satt kvar. Framgången ledde så småningom till att en egen studio kunde byggas upp. Den här kvällen hade hon lovat att bibringa sina klubbkamrater lite kunskap om den ädla konsten att sköta läderklädsen i sina Jaguarer.
För att demonstrera olika skinn hade hon tagit en soffa från en MG Magnette 1963, en 50-tals sits från en Austin Healy och en sits från en Jaguar C replika från 90-talet.
Skinnen i bilarnas klädsel är oftast robusta täckfärgade skinn, som tål mycket men som ändå kräver omvårdnad. När Karin förutsatte att alla tvättade och återsmorde sin bilklädslar varje år, blev det ett förläget skratt som indikerade behovet av inspiration.
Karin poängerade att det gällde att hålla det löpande underhållet enkelt, så att det verkligen blev av. Innan man tog sig an sin bilklädsel, gällde det att förstå vad det var. plast eller skinn, täckfärg eller anilinfärg. Hon utgick i sin framställning från att det var täckfärgat skinn i bilklädseln.
Fanns det inga fläckar använde hon gul såpa och ljummet vatten
som hon fuktade en trasa med, gärna ett gammalt urtvättat lakan (mjukt och rent utan kemikalier), och bearbetade ytan. Någon fuktighet måste det vara, men absolut inte flödande vatten. Fanns det kvar fläckar kunde man försiktigt testa med lacknafta som innehåller visst fett och inte löser lädrets täckfärg till skillnad från ex thinner som löser upp skinnets färg. Överhuvudtaget gäller det att undvika onödigt starka lösningsmedel, ex är grön såpa onödigt starkt.
När skinnat är rengjort och fortfarande fuktigt skall man gå på och massera in ett mjukgörande fett, som kan vara lanolinbaserat (renat fårfett). Arbetet underlättas av om skinnet är lite varmare, ex vis att värma med en hårtork. Det finns många blandningar och produkter att välja bland. Själv använde hon ett märke som museiarkivarier använder och i stort sett alla deltagare antecknade sig för en eller flera burkar. Det kan löna sig att omgående följa upp med en ny infettning så länge skinnet är fuktigt. Dagen efter infettningen kan man efterpolera med en linnetrasa, som är ett idealiskt material för ändamålet.
Det blev mycket tal om mer avancerade reparationer och infärgningar. Karin rekommenderade starkt att besöka Läderspecialistens hemsida , https://www.laderspecialisten.se, där det finns mycket kunskap och produkter samlade.
Gruppen, på drygt 20 motormän, visade sig också vara intresserade av skillnader mellan olika typer av mattor, vad som är karaktäristiskt för olika matt-typer och hur dessa repareras. De fick sitt lystmäte mättat innan det var dags för fika och samkväm.
Efter fikat besökte de flesta Karins garage och blev imponerade av det skick hon visade upp sina fordon i. Se bild.
