Med luftballong över Ljustorp
Att åka luftballong skiljer sig från mycket annat. Det krävs ett stort engagemang och en stor arbetsinsats av passagerarna både före och efter flygning. Vidare krävs det att vindarna och vädret i övrigt stämmer. Det skall blåsa lagom i rätt riktning, vara lagom varmt och inte regna. Allt det där inträffar inte alltid samtidigt, när man har hittat en lämplig tid i sin almanacka. Kort sagt innan vi kom iväg så hade vi försökt kanske 4 gånger.
Den här bilden är tagen i oktober 2005 i Liden. Ballongen är sydd i ett tunt tyg, men den är våldsamt stor så sammantaget är det mycket tungt och det krävs ca 5 vuxna att släpa påsen med ballongen. Vi har just dragit ut ballongen och fäst den vid den bastanta korgen.
Med hjälp av två fläktar fyller man ballongen med luft.
Här är ballongen fylld med så mycket luft som behövs för att det skall vara möjligt att köra igång gasolbrännarna. En sista koll med väderlekstjänsten visar att det kommer att blåsa för mycket och det är bara att avbryta och plocka ihop grejorna igen! En stor besvikelse, men vi blev bjudna på fika efteråt.
Nu gör vi ett nytt försök den 19 juli 2006. Vi samlades kl 19 och nu två timmar senare har den kritiska punkten passerats och det definitiva beslutet att flyga har tagits. När gasolbrännarna tänds reser sig ballongen snabbt. Det är brännarna som syns i nederkant och som kastar lågan långt upp.
Här har vi lyft och svävar äntligen upp. Vi var 9 passagerare och en förare. Bilden är tagen av Jörgen Svedlund.
Stigningen går mjukt och fint. För de på marken syns nu den väldiga ballongen i sin helhet. Foto Jögen Svedlund.
Så vävar ballongen bort över skogen och vi lämnar uppstigningsplatsen i Slättmon. Foto Jögen Svedlund.
Här pekar den erfarne aeronauten Per Helmerson ut färdriktningen.
Här ligger Bredsjön framför oss. Vi seglade fram på olika höjder allt från trädtopparna till 600 meters höjd.
Ulla-Britt och Ingela trivs.
Bredsjö by och sjöns utlopp. Den nya motordrivna flotten syns vid badplatsen. Det går också att se hur stor dammen var, som användes när sågen och kvarnen låg vid utloppet i början på 1900-talet.
Här och där kunde vi se älgar, totalt ca 8 stycken. På bilden syns en liten kalv.
Lagforsdammen, kraftstationen och de båda utloppen, dels från kraftstationen och dels till höger det fritt forsande vattnets väg. Lite nedanför bron syns klippan, där den gamla dammen gick före 1919.
Skog uppifrån. Det är lätt att se stora djur som älgar rakt uppifrån.
Nylandsforsen.
Per Helmerson gjorde sista bästa för att styra ballongen över Tuna by, men närmare än så här kom vi inte. Ballongen går inte att styra i sig, utan man får försöka hitta luftlager som blåser i lämplig riktning. Per försökte hitta ett sådan luftlager och lyckades delvis att styra mot mer bebodda trakter. Bilden är tagen ovanför Lomtjärnsberget.
Mellberg, Åsäng och Åstön.
Nu började vi närma oss kusten och vi var tvungna att landa någonstans. Här passerar vi just Högbroberget. Stavre grusgrop ligger framför oss och skulle kunna vara en bra landningsplats, men Ingela visste att det inte gick att komma in på området med bil så det alternativet ströks. Midlanda flygfält kontaktades och det var stängt för vanlig trafik så där skulle vi kunna få landa. På bilden ovan spanar Hans Svedlund framåt. Till höger om honom ligger Pers GPS som kunde visa att vi som högst gjorde knappt 40 km/tim i hastighet. Även Kenneth Andersson gav oss då och då hastighetsuppgifter från sin GPS. Korgen stryker precis ovan trädtopparna, se tallarna på bilden.
Ulla-Britt ser lugn ut trots att vi går direkt vid trädtopparna.
Så hittar vi en plats att landa på i Stavreviken, som var säkrare än Midlanda, som vi såg ut att komma vid sidan av. Foto Jörgen Svedberg.
Strax före kl 23 landar vi alldeles bredvid en gård och gasolbrännarna dånade så pass att de skrämde gårdens sovande befolkning, som också blev rädd för att att den stora ballongen skulle lägga sig över sädesfälten och åstadkomma stor förödelse. Det hela löste sig mycket bra genom att en liten väg kunde utnyttjas. Ballongen tog mark en liten bit bort på bilden, men aeronaten Per lät 4 man hoppa ur korgen, varpå han höjde ballongen till en halvmeter över marken och de 4 fick dra ballongen till lämpligt ställe att slutligen landa den på.
Alla ballongflygningar avslutas på samma sätt för nybörjare sedan början år 1793. Det blir ett litet tal, varefter man döps i champagne till sin nya status av "markgreve/markgrevinna" med namn efter nedslagsplatsen, i det här fallet Stavreviken. När vi skålat i champagne, ätit smörgås och druckit kaffe var klockan runt ett på natten och vi kunde nöjda dra oss hemåt.
Deltagare på resan hemmahörande i Ljustorp var Gun-Britt Sundberg,Kenneth Andersson och Ingela Bäckström från Roten,Ulla-Britt och Olof Ulander Tuna.

 

Copyright © 2006 Olof Ulander

Uppdaterad 20060806