Fredagen den 23 mars ordnade Fritidsgården en konsert med punkbandet
"Den tredje generationen" från Hudiksvall. En av medlemmarna i bandet
är Marcus Härén bördig från Ljustorp. Marcus berättade att bandet fått
namnet "Den tredje generationen" därför att när punken startade omkring
1976 med band som "Six Pistols" var det första generationen och andra
generationen kom omkring 1985. Nu har punkrocken tagits upp på nytt och
då kallar man det för tredje generationen.
Genom Lasse Forsgrens försorg fanns trummor, mikrofoner, förstärkare och
högtalare på plats på scenen när orkestern anlände. Orkestern anlände
inte ensam utan med sig hade man ett 20-tal supportrar från Sundsvall,
klädda så att man inte kunde missta sig på deras genuina intresse för
hårdrocken. Snart började man flytta ner hela musikutrustningen från scenen
till golvet i stora salen, varför skulle så småningom visa sig. Efter
stämning av trummorna och andra justeringar av ljudet kunde spelningen
börja.
Bandet var mycket väl samspelade och låtarna pumpades ut med ett professionellt
driv. Publiken var aktiv och dansade till musiken på sitt eget sätt. Dansen
bestod av ett mycket intensivt hoppande och högt sparkande. Det var lätt
att förstå att detta var synnerligen krävande och snart åkte grabbarnas
kläder på överkroppen av. Ibland kunde en av dansarna känna behov av att
förstärka upplevelsen ytterligare och tog sig fram till en av mikrofonerna
och hjälpte orkestern med sången eller tog helt enkelt över mikrofonen.
Någon större skillnad var det svårt att höra på orkestermedlemmarnas sång
och dansarnas sång. Även dansarna kunde texterna och musiken perfekt.
Efter ett tag insåg man att detta var normalt och troligen orsaken till
att man flyttat ned orkestern på golvet.
De flesta av läsarna har förmodligen ingen kontakt med punkrock så det
kan vara på sin plats att beskriva en dans. Musiken spelar och en kille
springer ensam upp på dansgolvet och börjar dansa med hopp och höga sparkar.
En tjej hänger på och börjar dansa bredvid under ett häftigt knuffande
varefter de börjar hålla om varandra. En tjej till ansluter till gruppen,
sedan ytterligare en kille eller flera. Ett ögonblick håller alla i varandra
på linje för att strax därefter splittras i två grupper, så att killarna
dansar för sig och tjejerna för sig. Två tjejer ramlar och fortsätter
att rulla runt varandra på golvet ett tag innan de reser sig.
I ett lite lugnare skede går Elin Rönngren, Stavre, med en kompis fram
till en orkestermedlem och vill ha autograf. Orkestern slutar spela och
ägnar sig vänligt åt att skriva autografer åt flickorna, varefter man
fortsätter utan kommentarer från någon.
Orkestern bestod förutom av Marcus Härén av Love Johansson och Linus Kjellin
(elgitarr och sång) samt "Fluffy", som hette Arvid (trummor). Föreställningen
filmades av managern Christian Frövall.
Kajsa Forsberg, Fuske var en i publiken och hon gillade bandet. Normalt
lyssnade hon på allt från klassisk musik till hårdrock, även om bandet
Nirvana var favoriten.
Kvällens hjältar i kulisserna var de vuxna som ställde upp för Fritidsgården
och ungdomarna: Marina Månsson, Åsa Juhlin och Magnus Liljemark med Lasse
Forsgren i spetsen.
|