Första sidan  
   

En utflykt till den tidiga elektricitetens dagar

Ljustorps Hembygdsförening

Fredagen den 11 juni 2010 genomförde Hembygdsföreningen en utflykt till Färbäcken för att söka efter lämningar av en av Ljustorps tidiga kraftstationer.
Under första världskriget blev det allt svårare att komma över fotogen till lampor för att lysa upp hemmen. Från och med våren 1917 var det lysoljebrist i Sverige. Detta problem riktade böndernas intresse mot elkraften. Den ökade försäljningen av ved och skogsprodukter till bra priser under kriget skapade också möjligheter för bönderna att öka sin standard. Möjligheterna att tröska med hjälp av elmotorerna var också viktigt. De stora kraftstationer som skogsbolagen lät bygga i Lagfors och Rundbacken blev klara 1915 och 1918 och visade vägen, även om dessa anläggningar strikt byggdes för skogsbolagens egna behov. Drömmen om elektricitet till den egna gården ledde till att anläggningar byggdes i bl a Stavrebäcken, Skäljomsbäcken, Edstabäcken, Fuskebäcken och Färbäcken. År 1917 bildades Stafre Kraftstations AB och man fick igång en framgångsrik strömproduktion, som säkert också blev en viktig förebild. De tidiga kraftstationerna var ofta likströmsbaserade, vilket innebar att näten inte kunde byggas så stora och kopplas samman med andra nät. Vattentillgången var också begränsande för hur stort man kunde bygga. Allt detta ledde till att några entusiaster 1920 hade byggt en egen kraftanläggning i Färbäcken. De stora delarna var en damm för att åstadkomma ett reglerat flöde genom en tub ned till turbinen med generator och regleranordning. Tuben gjordes så lång som möjligt för att ökad fallhöjd och därmed ökad effekt. Den sista stora delen var distributionsnätet som ofta var mycket enkelt utfört.
Alla de här kraftstationerna var ersatta av växelströmsnät från stora kraftbolag ca 1940.

Vad kan då finnas kvar 2010 av den gamla kraftstionen i Färbäcken?

Det var 12 personer som gav sig ut för att studera och leta efter lämningar. På bilden ovan syns resterna av huvuddammen. Den stora betongkonstruktionen har brutits sönder och delarna som har innehållit dammlucka låg en bra bit nedströms. Den del som finns kvar på sin ursprungliga plats ovan innehåller intag till tuben med rensningsutrymme för skräp av olika slag.
Här syns baksidan på rensningsenheten. Till vänster Gunnar Höglund och Arnold Thunström. I mitten skymtar infästningen av tuben till turbinen nedströms.
Här var tuben ned till turbinen infästad. Gunnar Höglund och Bertil Hagberg krafsar undan jord för att bättre se infästningen. Diametern verkar ha varit mindre än 50 cm. Infästningen visar riktningen som tuben hade. Vänder man sig om och tittar i tubens längdriktning så syns fortfarande spår i terrängen där tuben har gått.
Man fick söka sig en bra bit nedströms innan det gick att återfinna några lämningar efter turbin- och generatorfundament. Cirka 135 m nedströms låg detta fundament. Man hade byggt stationen på flera delfundament, så denna del var bara en av flera som måste ha funnits. Jämför man med stationen i Edsta, så hade man där byggt en hel betongplatta för alla delinstallationer.

Turbinens infästning bör ha varit annorlunda med stöd för både inlopp och avlopp så det var mer troligt att det var generatorn som satt på detta fundament. Dvs fortsätter man att leta bör man kunna återfinna ett större fundament för turbinen. Det har gått åtminstone 70 år sedan anläggningen lades ned och under den tiden har det skett stora rörelser i bäcken, så det kan vara svårt att finna alla delar. Anläggningen var på 6kVA och hade spänningen 2 * 220 Volt likström. Nätet täckte området från Mjällåns gamla skola ned till Åsäng.

Utflykten gav kunskap om var anläggningen har funnits och positionen kan läggas in på en karta.

Vid a finns resterna av turbin-fundamen-ten. Vid b finns resterna av huvud-dammen. Vid c skall det enligt uppgift ha funnits en övre damm.
För den som vill använda sin GPS för att söka igen resterna så ges här positionerna enl RT 90.
För a gäller 1582315, 6947716. För b gäller 1582431, 6947647. För c gäller 1582575, 6947597

Efter inventeringen blev det samkväm hemma hos familjen Hagberg, alldeles bredvid Färbäcken, där Olof Ulander berättade om elutvecklingen i stort och i Ljustorp speciellt.

Arnold Thunström berättade om människorna bakom satsningen i Färbäckens Elektriska AB/Intresseförening, lyssna här. Arnold berättar att det var hans farfar, Karl-Johan Thunström, som höll i bygget av kraftstationen och att det var John Thunström som skötte den eltekniska servicen. Skötsel av dammen gjordes av August Pettersson som bodde alldeles bredvid.

Gunnar Höglund, som hela sitt liv arbetat med eldistribution,berättade minnen från linjeanläggning och skötsel av en kraftstation.

Verksamheten vid Färbäckens Elektriska AB/Intresseföreningen slutade med konkurs och de tidigare kunderna fick ansluta sig till Sunds AB:s nät.

Det har funnits fotografier från bygget och driften av kraftstationen men de har inte gått att få tag i och är troligen förstörda.

Mer finns att läsa om den övriga utvecklingen av elproduktion och eldistribution i Ljustorp här.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2010 Olof Ulander

Uppdaterad 20100613