|
Miljödiplomering i Ljustorp |
Ljustorps
Hembygdsförening
|
Under hösten 2010 har Studiefrämjandet hållit en miljödiplomeringscirkel
på Bygdegården i Ljustorp. Inbjudna har familjer, föreningar
och företag varit. Det är Timrå kommun och Läns-styrelsen
Västernorrland som undertecknat inbjudan som en del av sina miljöplaner. Cirkeln gick ut på att var och en med sina förutsättningar skulle diskutera igenom sin egen miljösituation med de andra och få tips och ideer om hur man skulle kunna förbättra sig. Det blev diskussioner om komposter, odling av grönsaker i gräsklipp och sand, hur man sparar el och minskar sina koldioxidutsläpp. Under cirkelns gång besöktes bostadsföreningen Örnen som genomfört ett ambitiöst projekt med solfångare både för värme och el. Bostadsföreningen jobbar också aktivt med att byta ut lågeneregilampor mot ännu mer energieffektiva LED-lampor. Ytterligare en annan kväll ägnades åt en genomgång av kommunens Miljöplan presenterad av kommunens miljöchef, Andreaz Strömgren. Olof Ulander anlade ett mer individcentrerat perspektiv på den globala uppvärmingen och presenterade exempel i ett papper "Vad är ett gott klimatsamvete?" som kan läsas nedan. När cirkeln närmade sig slutet fick deltagarna i hemuppgift att formulera sin egen Miljöplan som sedan preseterades för de andra. Resultatet blev ett antal miljöplaner som beskrev förbättringspotentialer för avfallsåtervinning, kompostering, energieffektivisering och koldioxidreducering. |
|||||||||||||||
Cirkeldeltagare som tog fram sina egna miljöplaner. Från vänster stående; Olof Ulander, Sara Östman, Niklas Andersson, Bernt Blomqvist, Karin Blomqvist, Lea Hörnström. Sittande Linda Funcke, Ingela Dahlin. Cirkeldeltagare som saknades vid fotograferingen var Ulf Pettersson, Ulla och Bernt Laggren. | |||||||||||||||
Vad är ett gott
klimatsamvete? I debatten i massmedia verkar det som att alla nu accepterar teorin
att det vi människor gör påverkar klimatet och det mest påtagliga är utsläppen
av växthusgaser. Den stora växthusgasen är koldioxid som släpps ut i naturen
av oss människor. Vad man släpper ut varierar stort mellan olika länder
och dessutom varierar det stort hur man ser på sitt individuella ansvar.
En extrem är den amerikanske presidentens ståndpunkt att ingenting får
ändra den amerikanska livsstilen, den andra extremen är att vi skall alla
inrikta oss på att ta vår del av det globala ansvaret. Sverige lutar åt
det senare hållet, vilket uttrycks i Länsstyrelsens strategidokument (som
finns på deras hemsida), där man kan läsa att nuvarande utsläpp för Sverige
ligger på i genomsnitt 7 ton koldioxid per person och år och att vi långsiktigt
måste komma ned till 1 ton per person och år. Många vill säkert göra sin
del för att man skall bromsa den globala uppvärmningen, men hur skall
man förstå sina egna bidrag? Några exakta beräkningar är mycket svåra
att göra, men man kan göra enkla överslag som visar några beslut som leder
till stora utsläpp av koldioxid.
Dessa siffror som är en del av den totala förbrukningen skall sättas i relation till den långsiktigt hållbara nivån på 1 000 kg. Ett sätt att nå målet, som ligger precis om hörnet, är en övergång till elbilar eller möjligen extremt snåla dieselbilar som drar kanske 0,25 liter per mil. Kan gott miljösamvete vara att man ser varje nytt inköp som en möjlighet till miljöbesparingar. Besparingar som ges med smarta val, bättre planering, användning av ny teknik och väl valda semesterresor? Individens beslut är avgörande i en fri värld och med summan av våra beslut väljer vi vår gemensamma framtid. Not 1. Robert and Brenda Vale:Time to eat the dog? The real guide to
sustainable living. |
Copyright © 2010 Olof Ulander
Uppdaterad 20101227 |