Första sidan  

Stora avverkningar för att stoppa barkborren

Ljustorps Hembygdsförening
Redan 2010 konstaterade Norrskogs inspektor barkskogsangrepp i Tuna bys skogar och rekommenderade avverkning. Berörda 3 markägare accepterade, men avverkningen kom att skjutas upp ett år på grund av att angreppen i Ångetrakten var svårare och krävde alla tillgängliga maskinresurser. I december 2011 var man dock igång på allvar med avverkningen.
Först på plan är skördaren, en mycket stor maskin som är en rullande eller kravlande arbetsplattform för skördeaggregatet. Aggregatet fästs mot trädet som skall avverkas, kapar det och i en mjuk rörelse under fallet styr maskinföraren trädet till ett lämpligt ställe för att kunna skapa högar av tillkapade stockar som sedan nästa länk i kedjan, skotaren, enkelt kan plocka upp. Redan här sker en första sortering i kvalitetsnivåer.
Stockarna matas fram med ett karakteristiskt ljud; ett närmast mekaniskt rassel då alla grenar trycks av med stor kraft. Det tar bara några sekunder att kvista en femmeters stock samtidigt som stocken mäts och data lagras i skördarens dator. Ansvarig för skördaren och skotaren var Peter Frånberg med sitt företag Härnö skog.
Arbetslaget jobbar i tvåskift och avverkar ca 700 kubikmeter virke per dygn. Det skapar många högar av den här storleken som lockar till sig intresserade.
Det är skotaren som samlar ihop virket och sorterar det i olika högar för transport till olika avnämare. Det är transport till sågverk, pappersmassefabriker eller till ved. Byns barn och kompisar är självklart intresserade av verksamheten och maskinerna.
En del av avverkningsområdet ligger i en sydsluttning med bördig mark, vilket har gett en grovvuxen skog. Peter Frånberg berättade att han aldrig tidigare avverkat så grovvuxen skog. Med Skogsstyrelsen nya regler om mindre gallring och tidigare avverkning får barnen på bilden kanske vara med om nästa slutavverkning på platsen.
Just det här partiet grovt virke gick till plywoodfabriken i Hassela.
Vid många hämtingar av virke har varje lastbil ofta en egen kran som väger drygt 4 ton. Med en fristående lastarkran kan nettolasten på varje lastbil öka och lastningstiden minska. Jimmy Sandström står framför sin lastare. Jimmy är tredje generation i en åkarfamilj från Torpshammar. Lastaren är helt anpassad för sin lastarroll. Med de hydrauliska stödbenen kan ekipaget lyftas och bilen förskjutas i sidled kanske 60 cm ut bredvid vägen. Sedan tar man ett nytt grepp och flyttar bilen ytterligare i sidled så mycket som behövs för att en lastbil skall kunna köra upp vid sidan på den smala vägen och bli lastad.

När Jimmy kör kranen sitter han i en hytt som kan höjas flera meter för att skapa bra sikt. Den här morgonen startade Jimmy kl 03 från Torpshammar med lastaren och kunde börja lasta när de första bilarna som dök upp strax före kl 06 på morgonen. När bilderna togs strax efter kl 11 så hade han hunnit lasta 14 st timmerbilar. Bilarna lastas i tre fack och i varje fack går det ca 7 tag med griplastaren. Varje tag vägs och adderas i lastaren för att kunna ligga så nära den lagliga gränsen som möjligt men aldrig över. Bilarna lastar ca 45 ton när de saknar egen kran och utrustning för den.

Griplastaren ser inte så stor ut i sitt sammanhang men ställer man den bredvid en människa inser man plötsligt storleken. På bilden genomförs sista momentet i lastningen av varje fack, låsning av stockarna med kedjor.
På den här arbetsplatsen körde som mest 6 st timmerbilar i skytteltrafik. För att de stora bilarna med totalvikt på upp till 60 ton skall kunna ta sig fram på de små enkla vägarna krävs ofta att marken är frusen och riktigt förberedd. Transporten av virket kan vara väl halva arbetsinsatsen för att få fram virket till sågen eller fabriksporten.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2012 Olof Ulander

Uppdaterad 20120117