Första sidan  

Guld-Lindström går igen i "Guld och Gröna skogar"

Ljustorps Hembygdsförening
Den 16 okt 2012 kom Estrad Norr (Jämtlands läns musik och teater) med en nyskriven pjäs av Martin Lindberg, "Guld och Gröna skogar". Vi har tidigare kunnat se pjäser av Martin Lindberg i vår närhet som "Sockerdagar" den 16 april 2009 i Söråker och "Krom Ljuger inte" 2010 i Sundsvall. Vid ett sådant besök knöts kontakt med Martin och främst Arnold Thunström som kunde berätta historien om Guldrushen i Ljustorp på 1930-talet som finns återgiven här. Kunde Ljustorps historia vara underlag till en kommande pjäs? Svaret fick vi när pjäsen "Guld och gröna skogar" kom. Det blev självklart för Timrå riksteaterförening att arrangera pjäsen på Ljustorps bygdegård.
Det var ju klart att pjäsens författare var med på föreställningen i Ljustorp, varifrån han hämtat en del av inspirationen! Martins egen research visade att Lindström inte bara var verksam i Ljustorp utan drog igång guldletarprojekt på 3-4 andra ställen också. Martin Lindberg sitter till vänster i bilden, sedan kommer Titti Hilton och Stig Östman. Stig Östman har gjort många fantastiska rollprestationer i pjäser som Timrå riksteaterförening arrangerat. Vidare runt bordet teknikern Anders Rudolfsson och Carina Molander.
Det blev 96 personer som kom och såg föreställningen, men först var Inga-May Perälä och Arne Ögren.
I foajen kunde man se en borrkärna från 1930 Guldnäsbäcken i Ljustorp och den kompass som Lindström använde.

Stig Östman spelar såväl Lindström som ett barnbarn. Som barnbarn är han ute och skall sälja andelar i uranbrytningen i Jämtland i stället för farfaderns guldprojekt. De två generationerna Lindström är som bildens original och skugga något som hela tiden följer varandra. Guldet byts mot det modernare uranet men drömmarna och sveket består. Titti Hilton spelar den övergivna kvinnan men också en tremänning till Lindströms barnbarn. Så kopplas generationerna samman även på det personliga planet.

Nytt för Ljustorp var användningen av "back-projection" som del av scenografin. Det är ett smidigt sätt för ett resande teatersällskap att skapa föränderliga stämningar, kanske skulle man våga lita ännu mer på denna teknik för kommande föreställningar med större skärmar och fler vinklar.

Vi som kände till Lindströms historia satt och väntade på historien om tåget. " Slagrutemannen Lindström blev ett allt större bekymmer för Gruvföreningen. Man bestämde sig för att skicka hem honom till Skellefteå. Han placerades på tåget med biljett och allt och lättade över detta sista farväl köpte Westin och Helge Hägglund en liter för att fira när de kom hem. Mitt under denna fest knackar Lindström på dörren hos Westins. Han hade smitit från tåget och åkt med Sundbergs buss till Ljustorp. Men nästa gång de fraktade Lindström till tåget för hemfärden så var de mer omsorgsfulla." Martin berättade efter pjäsen att han försökt få in även denna historia men den hade inte passat. Pjäsen bjöd dock på många andra glädjeämnen, varav en var den dragspelande figur Carina Molander briljant spelade. Ljustorpspubliken gick mycket nöjd hem.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2012 Olof Ulander

Uppdaterad 20121116

.