Timrå Riksteaterförening fortsätter att pålitligt arrangera en föreställning på våren och en på hösten i Ljustorp och lika pålitligt ställer Ljustorps Hembygdsförening upp med fika och bärhjälp till de olika teatergrupperna. Samarbetet har nu pågått oavbrutet i 20 år så nedanstående föreställning är den fyrtionde sedan 1997.
Måndagen den 10 oktober var det dags för nostalgiföreställningen "Myggjagare och näbbstövlar". Att det skulle bli en alldeles speciell kväll förstod teaterföreningen ganska tidigt. Biljettbeställningarna började komma in redan ett par månader innan föreställningen. Det var inte så att det efter någon information eller reklam kom massor av beställningar, utan varje dag var det några personer som ringde in sin beställning. Till slut var det fullsatt med drygt 160 beställningar. Solveig Bergquist Larsson, författare till föreställningen, berättade att i snitt 8 av 10 föreställningar brukar vara utsålda under turnéerna med denna föreställning.
"Myggjagare och näbbstövlar" presenteras som en nostalgi-föreställning. Nostalgi har någon sagt är en längtan efter något som aldrig varit. I det här fallet fick vi följa en ramberättelse som var hämtad från Solveigs uppväxt och vuxenliv, vilket knöt ihop gruppens olika musiknummer. Gruppen bestod av förutom Solveig hennes dotter Cecilia Kyllinge, keybord Anders Larm och gitarr Jan-Olof Jonsson. Alla deltog i sångnumren och agerade. |
 |
| Jan Dahlin kassör och Ulla-Britt Ulander biljettansvarig skötte vant den ekonomiska ruljansen. |
 |
| Ljustorps Hembyggdsförening: Maria Andersson, Märta Rönngren och Inger Sjödin Andersson förbereder sig att snabbt kunna servera 159 personer kaffe och bröd i pausen. |
 |
| Innan föreställnningen tog sig Solveig tid att tillsamman med den blinda, men synnerligen teatervana Marie-Anne Bergman gå igenom och förbereda henne på den sceniska gestaltningen. |
| Så kom föreställningen igång. Solveig berättade om sin uppväxt och sin väg mot vuxenlivet samt om den musik som florerade under 50- till 70-talen. Publiken behövde inte bjudas in att sjunga med, det gjorde den ändå med sådan kraft att skådespelarna studsade till, berättade de efteråt. De allra flesta av låtarna satt mycket bra och publiken njöt. För att förstärka upplevelsen var det mycket klädbyten. Gruppen hade avstått från rockabillykulturens överdrifter, utan mer vänt sig åt det modest eleganta hållet för damernas del. |
 |
| En svalt mycket elegant Cecilia sjunger ackompanjerad av Jan-Olof Jonsson. |
| De låtar som gick hem bäst var de slitna men älskade ungdomsupplevelserna, då publiken verkligen tände till trots tidsavståndets filter och de moget svalt eleganta kläderna. Det var också show som när Cecilia spelade barn och utsåg en man i publiken till sin saknade pappa.. |
 |
| Cecilia har krupit ned bredvid sin nya pappa Bengt-Åke Olsson, som fått ta hand om hennes hund. |
 |
| Till publikens förtjusning blev det många ABBA-låtar. |
| När allt var slut var det ett belåtet brus som gick genom publiken, när den drog sig ut i kvällen. Artisterna sålde också en studioinspelning av sina låtar, som visade sig vara mycket njutbar. En mycket lyckad kväll summerade både Teaterföreningen och Hembygdsföreningen! |
