Första sidan  

Tre Ljustorpskvinnor berättar om sin konst

Ljustorps Hembygdsförening

Lördagen den 11 november ordnade Ljustorps Betelförsamling en konstnärskväll i sitt trevliga kapell i Edsta. Konst av tre konstnärligt arbetande kvinnor; Borghild Grahn, Elisabeth Nygren och Rosie Nygren presenterades och fanns att beskåda hela kvällen.

En del av den utställda konsten.  

Först ut att presentera sig var Borghild Grahn, som har bott i Ljustorp i 41 år och räknar sig nästan som Ljustorpbo även om hjärtat klappar för födelsebyn Borensele, en liten by efter Vindelälven. Borghild växte upp med färger, då både mamma och morfar målade. Själv har hon alltid velat skapa vare sig det gällt tyger, betong eller färg. Under skoltiden blev det en hel del målande men så fick hon fyra barn att sy kläder till, vilket ibland var roligare för henne än populärt bland barnen. När barnen vuxit upp började hon jobba och vid ett tillfälle blev hon arbetslös och tog tillfället i akt att gå en kurs i landskapsmålning, vilket hon tyckte var fantastiskt roligt. Att sitta ute i landskapet och förnimma helheten och försöka fånga stämningen på duken är en helhetsupplevelse som knappast kan mäta sig med något annat, menar Borghild. Nu när hon blivit äldre jobbar hon med att fotografera i fält och sedan sitta hemma och göra det skapande målararbetet.

Borghild berättar om två höstakvareller från de senaste åren.

Borghild är starkt påverkad av årstiderna och har svårt att måla andra motiv än de som hör till årstiden. Den årstid Borghild tycker mest om att måla är hösten med sina guldfärgade nyanser och skarpa kontraster, som sugs in i blicken och lätt at ta med sig hem.
Borghild berättade också att hon kan bli inspirerad av helt andra saker som att hon nyligen återupptagit kontakten med sin barndomsbästis. Den kontakten framkallade minnet av hur de i tonåren klädde sig fina och vandrade efter landsvägen. Det blev en tavla med ett landskap i romantiskt skimmer.
En tavla som Borghild bara visade med tvekan var en målning i en liten annan stil. När hon började måla den visste hon inte vad det skulle bli, utan det blev mest färger. När hon sedan tittade på den visste hon inte om den skulle kasseras eller inte, men hon bestämde sig för att förstärka vissa konturer och helheten blev ändå ganska bra, sa hon lite förvånat.
På senare tid har Borghild börjat måla med akrylfärger, som hon tycker är mer förlåtande än att arbeta med akvarell.Borghild slutade med att försäkra att visst var det roligt att måla och hon såg motiv överallt, så mycket att det ibland kändes jobbigt. Men ändå, när hon stod där med ett vitt ark framför sig kunde det ändå kännas ångestfyllt att hitta en början.


Efter Borghild Grahns presentation var det Elisabeth Nygrens tur att berätta om sitt konstintresse. Intresset för målning väcktes på högstadiet med uppgiften att göra en målning med vattenfärger då hon fick lära sig att arbeta i steg med vattenfärgen. Elisabeths pappa målade också och han använde oljefärg som hon fick använda. Då började Elisabeth måla på masonit och sedan blev det att hon målade på duk.
1977 gick Elisabeth och pappan tillsammans på en kvällskurs i oljemålning. Efter det blev det inga fler kurser.
Ett favorit motiv i yngre dagar var skog och speciellt tall. Elisabeth hade med sig en sådan trädmålning, som hon målat i tjugo-årsåldern, och såg den som en symbol för ett skede i hennes liv där hon upplevde sig dras mellan ljus och mörker. Tallen på målningen hade en ljus och en mörk sida och en väg som gick fram mot tallen men som ändå var oavslutad, som ett problem som väntade på sin lösning. Elisabeth tyckte fortfarande om att titta på tavlan och minnas sin kamp mellan ljus och mörker och hur den hjälpt henne att komma till ett beslut som hon levt med sedan dess.

Elisabeth Nygren pratar om målningen från skoltiden som blev början till hennes målarintresse.

När hon bildade familj och fick barn blev det inte något målat förrän 2008 då hon på nytt ställde sig framför ett staffli med en vit yta och fick känna samma ångest som Borghild berättade om. Trots startångesten lyckades hon där i köket bit för under tre veckor att för första gången på många år åstadkomma en målning som hon själv kände sig nöjd med. Elisabeth kände att hon fått hjälp i arbetet från ovan, vilket gjorde henne ännu gladare över resultatet.
Elisabeth tycker att hon inte målar så mycket, men inför sin egen 50-årsdag beslöt hon sig för att måla en tavla till vart och ett av sina fyra barn. Varje tavla skulle förses med ett budskap, en text, som betydde något viktigt för deras relation. Projektet lyckades och varje barn kunde få sin egen tavla.

 

Rosie Nygren började sin berättelse med att hon hade en tung period när hon flyttade till Lövberg. Vid ett tillfälle fick hon syn på ett bibelord ”Ty Herrans ögon överfor hela jorden för att han med kraft skall kunna hjälpa dom som hänger sig åt honom”. Bibelordet kändes viktigt för henne och hon började fundera på hur hon skulle kunna gestalta det. Lösningen blev målningen till vänster i bilden. Jorden i centrum omfamnad av Herrens ögon i form av eldsflammor. På jorden skulle Eufrat och Tigris synas.

Rosie Nygren med sitt magiska klot.

Många år senare fick Rosie tillfälle att studera på Solviks folkhögskola ovanför Skellefteå. På ett skulptur-pass fick hon först i uppgift att göra ett ägg och sedan fylla det med något viktigt. ”Jag kände mig alldeles tom i huvudet på kreativa tankar”, berättade Rosie som då fick idén att fylla ägget med  de tunga tankarna, för att släppa fram de ljusa tankarna. Hon gjorde därför en hjärna i det urgröpta ägget, men ägg står ju för liv och därför skulpterade hon också ett hjärta inuti ägget för att pumpa fram de goda tankarna och känslorna.
Även långt senare tycker Rosie om att återvända till ägget för att sortera tankar och vinna kraft. Hon tycker själv om att arbeta fram hjärtan och änglar, som hon gärna formar med en skulpturkniv.
Kvällen avslutades med en frågestund, som blev ganska lång så intresset var stort. Det blev tydligt hur de tre hade olika ingångar till sin konst, vilket gav en extra spänning till kvällen som avslutades med samkväm och kaffe.


Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2018 Olof Ulander
Uppgjord 20171226

Ändrad 20180109