Första sidan    
  Bilder  
   

Ljustorps Hembygdsförening

 

Flottning
För att få ut virke till kusten användes flottning i så stor utsträckning som möjligt. Dvs man körde virke med häst och släde till närmaste flottningsbara led. Det där gick ju bra där Ljustorps och Mjällån var bred och kraftig men längre upp i socknen räckte inte vattnet i smååarna utan man måste bygga hela system av dammar för att successivt och i etapper flytta virket steg för steg mot kusten. Arbetet krävde mycket folk och en intrimmad organisation. På bilden syns Gäddbäcks-dammet
Här visas en något mindre dammkonstruktion.
För att flottningen skulle vara effektiv fick det ju inte vara en massa stenar som hindrade eller föremål efter stranden som kunde hindra stockarna från att fara vidare. För att få ett så bra flyt som möjligt lade man därför rismattor efter åstränderna under vintertid.
Var det väldigt mycket forsar så byggde man särskilda flottningsrännor förbi dessa.
Bättre bilar, lastanordningar och vägar gör att biltransporter successivt tar över från flottningen i transporten av virke till fabrikerna. Det fanns säkert ytterligare skäl som mindre förluster av virke, snabbare och mer precisa leveranser och bättre kvalité med mera. Sammantaget flottningen försvinner. Det är inte bara det att flottningen försvinner utan också en livsstil. Flottningsarbetet var säsongsarbete på samma sätt som arbetet i skogen.
När de stora arbetstopparna försvinner i hanteringen av virke börjar SCA och andra att kräva att deras personal skulle vara fast anställd. Detta fick viktiga konsekvenser då alla som levt på säsongsarbete och ett litet torp fick se sina möjligheter att fortsätta med den livsstilen bortsopade. De minsta torpen avfolkades på permanent boende. I Ångermanälven med mer gynnsamma förhållanden försvann flottningen så sent som i mitten på 1980-talet.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20011212