Den allt starkare uppfattningen att miljön måste värnas har ökat intresset för att förstå hur fauna och flora kan ha sett ut innan industrialiseringen. Stort arbete har lagts ned på bl a restaurering av Ljustorpsån men hur långt skall detta arbete drivas? Denna artikel är ett försök att med utgångspunkt i historiska dokument ge en indikation på specifikt ålens utbredning innan olika typer av dammbyggnader hindrade dess vandring.

Ålen är upptagen på Rödlistan som Akut hotad på grund av en dramatisk minskning av beståndet. Enligt vissa uppskattningar är beståndet nere på 1 % av det på 1970-talet.
Europeisk ål fortplantar sig i Sargassohavet. Ynglet är långsträckt med kroppen tillplattad från sidorna och ett oproportionellt litet huvud. Det egendomliga ynglet utvecklas först till en så kallad glasål, vid knappt en decimeters längd - kroppslängden blir något mindre som resultat av förändringen.
Utvecklingen går via ytterligare stadier till den fullvuxna formen. Vid drygt en decimeters längd blir glasålen s.k. gulål.
Ålen vandrar upp i sötvatten och då övergår den från att ha varit glasål till gulål för att sedan växa till 2-4 kilos storlek innan den företar lekvandringen tillbaka till Sargassohavet.

(Källa: Wikipedia)

Ålfiske i Ljustorps Häradsrätts Dombok.

Det finns uppgifter i domboken om ålfiske i tre olika vattendrag i Ljustorp under 1600- och 1700-tal.
1. Bredsjöån där ålens mål förmodligen har varit Bredsjön.
2. Laxsjöån där ålens mål antagligen har varit Laxsjön.
3. Helgumsån med källflöden där ålens mål har varit Storrotesjön i Ljustorps socken.

Ålfiskerätt i Lagfors by.

År 1690 i Ljustorps häradsrätt (1690 VT sid 108b)ansöker Lagfors by om rätten till ålfisket i Ljustorpsån. De beviljas av laxfogden i Ljustorps häradsrätt att få ensamrätt på ålfisket emot en årlig skatt till kronan på 1 lispund smör (ca 8,5 kg). En förutsättning för detta är dock att både Bredsjöns och Laxsjöns finnar river sina fiskebyggnader som ligger högre upp i vattendragen. Detta tyder på att ålen som ska fångas går upp både i Bredsjöån och i Laxsjöån till respektive sjöar. Antagligen har ålfisket varit fritt här tidigare, möjligen med undantag av kyrkans uttag av tionde. Lagforsbornas antagande av beskattning ger dem nu ensamrätt till ålfisket. År 1722 i Ljustorps häradsrätt (1722 HT sid 111b) misstänkliggörs Lagforsborna av Ljustorps prost Bremming för att undanhålla fångst av lax och ål från tiondeskatten. Bremming anhåller om och får av häradsrätten tillstånd att sätta sitt eget lås på deras fiskehus för att få bättre kontroll på kyrkans tionderättighet.

Ålfiske i Laxsjöån.

År 1690 i Ljustorps häradsrätt (1690 HT sid 176a-176b) anklagas Nils Larsson i Laxsjön av Lagforsborna för att han vid sin kvarn satt upp ålfällor. Laxsjöns kvarn ligger enligt en lantmäterikarta från 1703 där Laxsjön rinner ut i Laxsjöån. Häradsrätten dömer Nils Larsson att ta bort sina ålfällor.

Ålfiske i Bredsjöån.

År 1707 i Ljustorps häradsrätt (1707 HT sid 170a) begär Tomas Henriksson i Bredsjön att få slippa sin ¼ av ålskatten som han tillsammans med Anders Andersson i Bredsjön köpt av Lagfors by. Hela ålfisket i Bredsjöån övergår då till Anders Andersson som i och med detta kommer att bistå Lagfors by med hälften av deras ålskatt, d.v.s. ½ lispund smör per år. Detta är antagligen en god affär för Lagfors by eftersom de har kvar hela ålfisket från Laxsjöån samt den ål som eventuellt slipper förbi Bredsjöåns ålfällor.
År 1729 i Ljustorps häradsrätt (1729 VT sid 3b) begär kronotorparna i Bredsjön Lars Matsson, Mickel Hansson och Daniel Matsson att få dela ålfisket med kronotorparna i Bredsjön Anders Andersson och Jon Tomasson eftersom deras ålhus är beläget på den gemensamma Bredsjö kronoallmänning. År 1729 i Ljustorps häradsrätt (1729 VT sid 9a) har samtliga kronotorpare i Bredsjön kommit överens om att tillsammans nyttja ålfisket i Bredsjöån.

Ålfiske i Storrotens vattensystem.

I östra delen av Ljustorps socken på gränsen till Ångermanland ligger sjön Storroten. Den avvattnas bl.a via Helgumsån i Ångermanland.

År 1686 i Ljustorps häradsrätt (1686 VT sid 412b)(Renovation 1686 VT sid 109b) klagar lantmätaren Christopher Stenklyft över att det ålfiske som han accorderat om med rådmannen Nils Blank i Härnösand tar skada av ett ålhus som är uppbyggt där ån rinner ut ur sjön Storroten i Ljustorps socken. Det framgår även att det är Helgums ålfiske längre ner i Storrotens avvattningssystem som beskattas för ålfisket och som därför tar skada av ålfisket vid Storroten. Den avlidne kyrkoherden i Ljustorp Jacob Strandman anklagas för att ha använt ålfisket vid Storroten, men hans son Nils Strandman försvarar sin far genom att påstå ett det bara pågått ett år och i syfte att bevaka kyrkans tionde.
Lantmätaren erbjuder att mot ersättning tillåta ålfisket vid Storroten. I annat fall måste ålhuset där rivas.

År 1752 i Ljustorps häradsrätt (1752 HT sid 19b) anklagar biskopen Olof Kiörning och Helgums byamän torparna Kristoffer Ersson och Per Persson på Storroten för att de med hemligt anlagda fiskebyggnader i älven mellan Rotsjöarna har skadat det skattbelagda ålfisket i Helgumsån. De anklagade nekar till anklagelserna och då framträder vittnen som säger sig ha sett ålfiskefällor under de anklagades kvarnhus samt mindre ålfällor på ett annat ställe. De anklagade nekar till att tillbyggnaden under deras kvarnhus skulle vara ålfällor utan att de skulle tjäna till att förekomma svallis.
År 1753 i Ljustorps häradsrätt (1753 HT sid 110a) kommer biskopen Olof Kiörning och Helgums byamän överens med torparna Kristoffer Ersson och Per Persson på Storroten att torparna för den skada de åstadkommit ska betala 72 daler kopparmynt till biskopen och Helgums byamän. Torparna åläggs även att, emot hot om vite, upphöra med sitt ålfiske vid Storroten.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2013 Gunnar Berglund

Uppdaterad 20130425