Åren efter krigsslutet 1945, var det många ungdomar i Ljustorp
som nappade på erbjudandet att ta upp sockerbetor i Skåne.
Man fick fri tågresa ner och om man arbetade till slutet av säsongen
fick man även fri hemresa.
Chansen att få se och uppleva nya miljöer och människor
kändes spännande . Allan Ögren och kompisen Göte Nordin
- båda från Frötuna- Packade sina bruna resväskor
och polleterade sina cyklar på tåget och reste till Skåne
- året var 1947.
De hamnade på ett större göds -Näsby gård -
inte långt från Skurup. Där bodde de tillsammans med
flera danskar i en ouppvärmd barack. Säsongen varade mellan
september och slutet av november och Allan minns än idag hur kallt
det var i baracken.
De vidsträckta sockerbetsodlingrna delades upp i mindre rutor om
20x10meter, som de fick betalt efter. Först plöjdes rovorna
upp eller lossades från jorden medhjälp av hästar. Därefter
vidtog Allan och Götes jobb att skära av blasten och kasta ihop
betorna i högar. Man gick på knä i den skånska leran
hela dagarna. Allan berättar att han hade tagit med sig ett par sjömansbyxor
av vadmal, som skyddade mot väta mm. Dessa byxor användes under
hela upptagningsperioden utan att tvättas.
Höstmånaderna - med regn och rusk - frestade säkert på
de krypande ynglingarna från Norrland. Den fria hemresan vid arbetets
slut i november avfärdade nog de flesta tankar på att åka
hem. Allan tyckte nog att det var ett dj-a jobb och att skogsarbete var
bättre.
Men det var rikligt med mat på morgonen och på kvällen
och på betesfälten hade de smörgåsar och dryck med
sig.
Lite nöje hann man med. Med den smalspåriga järnvägen
till Malmö åkte de flera gånger för att pröva
lyckan på det stora danspalatset Amiralen , som var Malmös
folkets hus. Några skånksor fastnade inte på kroken,
mycket beroende på svårigheterna att förstå språket
samtidigt som dansorkestern spelade.
1947 behövdes visum för att komma in i Danmark,Göte Nordin
hade visum och han följde med de danska arbetarna.
Vilket ekonomiskt netto blev det av allt krypande och andra vedermödor
på betesfälten? Allan Ögren hade med sig 880 kr hem och
det var en bra förtjänst för tre månader.
När de åkte hem fick de vänta i en och en halv timme i
Stockholm, som de utnyttjade för att köpa en ny kostym på
PUB vid Hötorget. I all hast provade Göte kavajen till en jättesnygg
gabardinkostym, som han köpte. Vid hemkomsten visade det sig att
byxorna inte alls passade. Han lyckades sälja kostymen till en släkting
och fick på så vis tillbaka pengarna.
Nedteckant 20060512
Arnold Thunström
|