Första sidan  
   

Fordon och förutsättningar i Ljustorp 1920-1940.

Drivmedelsförsörjning i Ljustorp

Berättarkväll på Ljustorps hembygdsgård
 
Den 25 nov var det berättarkväll på Ljustorps hembygdsgård. Det var 19 personer som hörsammat inbjudan. Kvällen handlade om att försöka minnas hur mackarna hade startat, utvecklats och försvunnit i Ljustorp. Olof Ulander hade ett fåtal bilder som skulle bidra till att locka fram minnen och historier.
Jan Nilsson kunde berätta om sin mamma, Alida Nilsson, som affärskvinna med troligen Ljustorps första bensinpump. Lage Sjöström hade många minnen från sin långa karriär med
ljustorpstrafik. Kerstin Ödlund, som i många år drev macken i Mellberg, hade med sig bilder och kunde berätta om den tiden.
Nedan är ett försök att sammanfatta vad vi vet om hur främst bilar från början försörjdes med bränsle i Ljustorp.
 

År 1920 köper de första ljustorparna egna fordon. Det är en motorcykel och några personbilar. Alla bilar registreras för yrkesmässig personbefordran. Läs och se bilder om introduktionen, not 1
Vi har inte hittat någon riktigt tidig mack eller bensinpump i Ljustorp. Det stora trafikintresset var in till centralorterna, som man kan se av de busslinjer som börjar etableras några år in på 1920-talet och där fanns bränsle att köpa.

Att sälja bensin var en vara bland alla andra och för handel krävdes en godkänd registrering i handelsregistret, men inte en specifikation av vad man skulle sälja. Handelsregistret hjälper oss således inte att hitta tidig bensinförsäljning. För att sätta upp en bensinpump utefter allmän väg krävdes däremot tillstånd, vilket behandlades av Ljustorps tingslags vägstyrelse. Den första macken som fick godkänt av denna vägstyrelse var en mack i Söråker. Ja, man använde faktiskt ordet mack i vägstyrelseprotokollet 1936. För att sätta Ljustorps situation i perspektiv så kan nämnas att Sveriges första mack öppnades 1921 i Örnsköldsvik.

Hur klarade man sig i Ljustorp utan mack till att börja med?

En ledtråd får vi i denna bild där det framför Johan Sjöströms första buss syns några fat (159 liters rymd, men större fat har förekommit enligt Lars-Axel Rönngren) som troligen användes för bensin. Faten kunde transporteras eller fyllas på plats med en tankbil. Den närmaste tankbilen som hittats fanns i Söråker och körde för Krooks Petroleum och Olje AB (senare Statoil).
Bilden ingår i Söråkers biblioteks samling Söråkersbilder. Mackarna var kanske inte så dominernade ens i Sundsvall, vilket man kan ana utifrån nedanstående bild från busstorget i Sundsvall.
Bakom Adolf Sundbergs första täckta buss står Svensk-Engelska Mineralolje AB:s tankbil (1939 ändrade man namn till AB Svenska Shell). Man konkurrerade med att tanka bussarna på plats. Det fanns alternativ som framgår av texten på takfrisen till hamnmagasinet med reklam för en Texaco bensinstation.
I Ljustorp bildades en bilstation i Mellberg troligen driven av Olle Hamrin, som köper fastigheten där stationen upprättas.

På bilden syns från vänster Olle Tjärnlund, Sixten Nilsson och Olle Hamrin. För detaljer om bilarna se not1. Bilden är tagen ca 1930. Några år senare, 1933, startar Olle och hans fru Anna-Lisa en kiosk på platsen, men ingen mack. Det är Anna-Lisa som står för handelstillståndet.

Den första kända bensinpumpen i Ljustorp kommer 1938. Det är Sixten Nilsson som får tillstånd av Ljustorps Tingslags Vägstyrelse att sätta upp en bensinpump 10 meter från vägens mittlinje utanför familjens fastighet i Skäljom. Det nödvändiga handelstillståndet för att sälja bensinen hade hans fru Alida Nilsson redan erhållit.

Bensinpumpen bestod av en handpump som användes för att pumpa upp bensin i en graderad och genomskinlig glasbehållare högt upp i pumpstolpen. När rätt mängd syntes i behållaren  kunde en slang anslutas  och bensinen rann med självtryck ned i bilens tank. Konstruktionen var pedagogisk och förtroendeskapande. Den behövde inte heller någon elektricitet för sin funktion även om det längst upp på pumpen fanns en elektrisk lampa med reklambudskap.  Bensinmärket var Gulf.
Cykel och lättviktarföretaget hette "Georg Åbergs sportaffär" som det står i handelsregistret.
Alida skulle sköta bensinförsäljningen samtidigt som hon hade flera småbarn. Ulf Nilsson, son till Alida, har berättat att Alida tyckte att det var jobbigt att titt som oftast behöva lämna hushållsarbetet för att gå ut och tanka någon bil.

1939 kom kriget och bensinförsäljningen upphörde. I stället körde man på gengas och Jan Nilsson berättade att familjen har kvar den maskin som producerade 4x5 cm stora träklossar som användes för att producera gengas till bilarna. För Sixtens Nilssons  företag med 6 bilar gick det åt 30 säckar per dag berättar Jan Nilsson. Klossarna kunde också ha andra uppgifter. Lars-Axel Rönngren berättade att han med stor glädje mindes dessa klossar, som han använde för att leka med.

Slaktaren Helge Hägglunds bil, en Dodge 1938 utrustad för gengasdrift. Notera hjulspåren som visar att alla kunde köra mitt i vägen - så liten var trafiken.
Direkt efter kriget kom Olle Hamrin i gång med ny handelsverksamhet utanför sin fastighet i Mellberg enl handelsregistret. Bilden nedan som visar kiosken i Mellberg är tagen 1948/49. Där kan man skymta en bensinpump snett framför kiosken.

Efter kriget kom den bensindrivna biltrafiken igång igen. Det var många som såg en möjlighet i bensinförsäljning. Pumpar sattes upp utanför många av Ljustorps affärer.
Hallerdals i Mjällå skaffade bensinpump.
1951 flyttade familjen Nilsson till  Björkom och då upphörde troligen bensinförsäljningen i  Skäljom.
Under 1950-talet sålde Kurt Lindström bensin från en Gulf-pump. Efter 1960 användes pumpen bara till de egna taxibilarna.
I Lagfors hade man ingen pump men man sålde bensin direkt från fat. Försäljning av bensin från fat pågick länge. Lage Sjöström minns att affären i Lagfors var bland de som fortsatte längst.
Affären i Bredsjön hade också bensinförsäljning. Mitt emot så hade taxiägaren Emanuel Eriksson och hustrun Ingegerd den äldre modellen av bensinpump med glasbehållare på toppen.
Överallt hade man bara en bensinkvalité. Tvåtaktsbränsle fick man normalt blanda själv. Olika oktantal kom senare som Esso Club Plus berättade Kerstin Ödlund.
Conrad Clays affär i Åsäng hade också en pump med glasbehållare, som senare byttes mot en mer modern konstruktion. Se bilden nedan som är från 1957.

Den ökande mobiliteten förde också med sig att kunderna valde att handla i Vivsta och senare Birsta. Underlaget för affärerna försvann och därmed också bensinpumparna.
Kvar blev macken i Mellberg som efter Hamrins drevs vidare av familjen Ödlund.

Bilden ovan är från 1957 och visar att man arbetade med en pump och en kiosk.

En bild inifrån kiosken med Kerstin Ödlund från 1965. All expediering skedde via en lucka. Sortimentet var frukt , godis och div basvaror. Kokt varmkorv var en viktig vara, berättade Kerstin.

Under Ödlunds tid var omfattningen stor. Hans Ödlund drev en bilverkstad med försäljning av bilar, båtar och skotrar med Per Samuelsson och Ove Nilsson som anställda. Sara Ödlund berättade att hon ofta fick följa  med sin far, Hans, på leveransresor av fotogen ut till gårdarna. Fotogenen användes både till uppvärmning och till traktorerna. Kiosken var också en mötesplats trots de små ytorna, speciellt sedan man ordnat med en dörr så att folk kunde gå in i kiosken.

Bilden ovan visar den just ombyggda och utökade kiosken. Till höger har det tillkommit en försäljningslokal för kapitalvaror med utställda båtmotorer. Arbete pågår med en Saab och till höger en båt till försäljning. För att få bättre arbetsförhållanden för bilverkstaden byggdes en verkstadslokal för en bil. Det fanns två pumpar, dels för vanlig bensin och en för Esso Club Plus.

Ungdomar utanför kiosken i Mellberg. Den större flickan heter Gun Inger Svedlund och den mindre heter Siv. Kanske är det deras cyklar till höger. De kom från Mjällå för att besöka kiosken eller mötesplatsen. Bilden ät tagen 1958. Bild nr 13011.

Mötesplatsen. Till vänster sitter Svea Ödlund, Emma Bergtedt, Sten-Anders Bergstedt och stående Hans Ödlund.
Hans Ödlund hade bärgningsbil för att kunna frakta reparationskunder till sin verkstad. Den här bussen körde av vägen på Lövbergsåsen den första dagen efter högertrafikomläggningen 3 september 1967. Några personer blev skadade. Se en tidigare bärgningsbil.
Ove Nilsson arbetar med en SAAB.

1951 kostade en liter bensin 56 öre och ett fullständingt kvitto med namn skrevs ut för varje köp. Olle Hamrin undertecknade kvittot.

Av kvittot framgår också att bensinstationen hette Humlegården. Ett namn som platsen haft sedan början på 1800-talet.

Interiörbild från tiden innan nedläggningen, foto Torsten Sundberg.
Diesel ersatte fotogen och bönderna  skaffade sig gårdstankar på flera kubikmeter och köpte direkt från oljebolagen. Visserligen ökade hela tiden privatbilismen men bensin är en stapelvara  och kan köpas där den för tillfället är billigast, vilket pressar en liten mack på landet hårt.
Kerstin Ödlund erättade att bilavgaserna gjorde att Hans fick blyförgiftning och det blev orsaken till att familjen flyttade till Sörberge och koncentrerade sig på försäljning av bilar och skotrar.
1973 arrenderade Göran Lagerström och Bernard Wiklander macken och verkstaden. 1976 sålde familjen Ödlund till Sven Olof Sundberg. Lisbeth och Torbjörn Lundgren kom sedan. Därefter följde Kurt Andersson, och slutligen Kjell Hallin.

1998 läggs macken i Mellberg ned.
Glädjande nog återuppstår en modern mack 2015 där ljustorpsborna gått samman och satsat  startkapitalet, men det är en annan historia. Se under rubriken Nya macken.
 
Not 1 Se http://www.ulander.com/ljustorp/Bildspel/Motorfordon/index.html.

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2016 Olof Ulander
Upppgjord 20160130

Uppdaterad 20170427