Första sidan  

Laxfiske i den oreglerade Ljustorpsån

Ljustorps Hembygdsförening

Denna artikel är en sammanfattning och tolkning av de rättsfall i Ljustorps Häradsrätt och Västernorrlands Lagmansrätt som berör fördelningen av laxfisket i Ljustorpsån mellan olika fångstlag under 1600-talet.

Geografi.
De fångstlag som deltar i laxfisket är, i ordning från Ljustorpsåns mynning  uppåt, Stavre/Slätt, Högland, Tuna, Fuske samt Lagfors. Vilka hemman som ingår i de olika fångstlagen framgår inte.
Ljustorpsån delar sig strax ovanför Slätt i en nordlig gren (som numera kallas Mjällån) och en sydlig gren efter vilken de 4 översta fångstlagen ligger. Den södra delen uppskattas ge fångst som motiverar 3 av de 5 lispunden i skatt medan den norra delen (Mjällån) motiverar 2 lispund i skatt [1689 VT sid 309b].
Det fångstlag som geografiskt sett bäst borde kunna nyttja fisket i Mjällån är Stavre/Slätt, men Högland som är näst på tur geografiskt sett har tydligen också fiskat i Mjällån [1689 VT sid 309b].
Biologi och fångstmetoder.
För att få en biologisk bakgrund till frågeställningen om fördelning av laxfisket så är det viktigt att förstå laxens vandringsmönster och reproduktion, något som fångstmännen på den här tiden av erfarenhet antagligen visste en hel del om.

Leken sker under september—november i strömmande vatten över grus- och stenbottnar.
Efter att ha kläckts i rinnande vatten stannar laxungarna kvar i älven under ett till fem år.
Efter ett till fyra år i havet återvänder laxen till sin hemälv för lek.
(Källa: https://www.havochvatten.se/Kunskap-om-vara-vatten/liv-i-hav-sjoar-och-vattendrag/arter/arter/lax.html )
Enligt nutida statistik för några älvar i Norrland sker det mesta av vandringen upp i åar/älvar från midsommar till början av augusti.
(Källa: http://www.swedishlaplandfishing.com/sv/fishing/om-fisket/laxvandringen/byskealven ).
Vandring uppströms förekommer även mellan islossning och midsommar, något som sportfiskare nu för tiden flitigt utnyttjar.

Lax och laxöring är, framför allt under sin tid i sötvatten, svåra att särskilja. Man kan därför anta att man på den här tiden kallade bägge arterna för ’lax’.  Framför allt laxöringen är känd för sin förmåga att anpassa sig till många olika livsmiljöer. Då tillgång på föda är god kan den t.ex. stanna i större insjöar och där växa sig till flera kilos storlek.
Vi kan utgå ifrån att fisket efter lax/laxöring i Ljustorpsån och Mjällån som berörs i ovanstående rättsfall handlar om fiske efter från havet stigande fisk. Fångstmetoderna är säkert anpassade därefter och det omnämns bl.a. ’wåhnor’ och ’stakagårdar’.  En stakagård är ett fast fångstsystem där nät som når ner till botten hängs upp på pålar (stakar). ’Wåhnor’ är möjligen ett slags ’fångstarmar’ i stakagården som leder fisken in till fångstnäten eller de fällor som gör att fisken inte kan ta sig ut. Det talas även om ’fiskehus’ i dessa sammanhang (i Fuske och Lagfors) vilket kan tyda på att den slutliga fällan i fångstredskapet är överbyggt som ett hus, möjligen för att hindra obehöriga att vittja fällorna.

Laxfiskets regler i Ljustorpsån.
Från de tvister som behandlas i ovanstående rättsfall kan man förstå och i delar gissa sig till vilka regler som tillämpades för laxfisket i Ljustorpsån (inklusive Mjällån). Tvisternas omfattning med extra ordinarie ting samt behandling i högre instans (Lagmansrätten) gör att man kan förmoda att laxfisket i Ljustorpsån var en för tiden viktig ekonomisk resurs.

Den årliga avgiften till Kronan (staten) för hela Ljustorpsån (inklusive Mjällån) var 5 lispund (ca 42 kg) lax. I vilken form denna skatt levererades framgår inte men lax i saltad/rökt form är möjlig p.g.a. dess hållbarhet. En annan möjlighet är att man levererade laxens värde i penningar eller spannmål.

 Laxfiskelagen (5 till antal) turas om att betala avgiften till kronan och det lag som för ett visst år betalar avgiften tycks ha särskilda fördelar vid det årets laxfiske. Exakt vad fördelen består i är ungefär lika klart som vattnet i Ljustorpsån… men vi kan resonera på följande sätt:
Om vi antar en enkel regel som säger att alla lag får fiska obegränsat varje år så skulle det orättvist mest gynna Stavre/Slätt som befinner sig längst ner i ån och störst missgynna Lagfors högst upp i ån. Därför bör regelverket ha någon form av begränsningar/regler som gör att fisket blir rättvist. Fisketvisterna i Häradsrätten och Lagmansrätten är förmodligen ’nycklar’ till att förstå/gissa vilka regler som gäller (det är möjligt att regelverket har funnits explicit formulerat i dokument, kanske i de förlorade? protokollen från Ljustorps sockenstämma).
En annan enkel regel som vid första påseende kan verka rättvis är att endast det fångstlag som ett visst år betalar avgiften också får fiska det året. Det finns dock flera problem med rättvisan i en sådan regel. För det första så vandrar säkert inte all fisk hela vägen upp till Lagfors utan stannar vid lämpliga lekplatser på väg uppströms. För det andra så har Stavre/Slätt fördel av sin närhet till Mjällån i förhållande till de andra fångstlagen. För det tredje så skulle fisket förmodligen underutnyttjas med denna regel om vi antar (vilket förefaller rimligt) att fiskeredskapen inte helt kan stänga igen ån utan att de tar skada av bråte som kommer flytande på ån. En total igenstängning av ån med fiskeredskap skulle dessutom vara långsiktigt skadlig för fisket p.g.a. fiskens då begränsade möjligheter att hitta lämpliga lekplatser.
En annan tänkbar regel är att fisket regleras så att inget fångstlag längre ner i ån än det som för året betalar avgiften får fiska. En sådan regel kan möjligen få stöd av formuleringen i det första rättsfallet från år 1630 där det sägs att ingen skall göra dem förfiskie som det åhret skole Suara till stadgan ’. Ett tänkbart problem med en sådan regel kan vara att det nedersta fångstlaget (Stavre/Slätt) missgynnas eftersom de då endast får fiska vart femte år. Dessutom kommer Mjällåns potential förmodligen att underutnyttjas p.g.a. de övre fångstlagens svårigheter att tillgodogöra sig fisket där. Möjligen medger denna regel att fisket i Mjällån kan nyttjas av Stavre/Slätt varje år eftersom denna gren av ån inte ligger före de övriga fångstlagen?
En annan tänkbar regel är att fisket för de olika lagen regleras på tid så att det mest gynnade läget (Stavre/Slätt) får fiska en kortare tid än nästa lag (Högland) som får fiska kortare tid än nästa lag o.s.v.. Det finns i rättsfallen tecken på att detta är en regel som tillämpas. Så klagar t.ex. kyrkoherden Strandman i Slätt år 1668 över att hans lag inte får börja fisket förrän midsommar, vilket skulle kunna tyda på att lagen högre upp i ån startar sitt fiske tidigare. Svårigheterna med en tidregel är, som Strandmans besvär indikerar, att komma överens om rättvisa tidsgränser – det är som upplagt för tvister beroende på variationer i fiskens vandringstider.  Kan det vara så att det tidigaste regelverket var tidsstyrt, men att det senare i och med kyrkoherdens Strandmans besvär år 1668 kom att kompletteras (eller ersättas?) av ett annat regelverk?

År 1668, den 12-13 oktober, klagar kyrkoherden Strandman som har sitt hemman i Slätt över att han inte får använda sina fiskeredskap förrän midsommar. Domen som förmodligen ska kompensera för denna begränsning blir att ’dhet 5. Åhret, som Lagsfårs mehn her till hafwer hafft Stadgan,
skall her effter Underläggias Staffre mahn, och hella åhn dher medhs ståå öppen alt till Lagsfårs, och Nils Olsson [not: i Lagfors] således ingen Stadga her effter medh [Sochnen] Uthgiörandes’
.  En möjlig tolkning av detta är att det femte årets avgift övertas från Lagfors till Stavre/Slätt och de får då också hela det största tidsintervallet som Lagfors tidigare har haft. Detta speciella femte år ska dessutom hela ån mellan Stavre och Lagfors vara fritt från fiske. Det innebär att även Lagfors förmodligen (se nästa rättsfall) får fiska detta år, och dessutom utan att betala avgift.

Vid ett extra ordinarie ting den 8 maj 1685 klagar Lagfors laxfiskare över att Stavre/Slätt har flyttat sina fångstredskap från Stavre till Prästbordsägorna som ligger på södra sidan av ån mitt emot Högland. Anledning till flytten är att ån vid Stavre är sönderskuren och omöjlig att använda för laxfisket. Kyrkoherden som bor i Slätt är delägare i Stavre fiskelag och han har dessutom sin mark på prästbordet som kan användas för fisket. Lagfors anser att det strider emot domen från 1668 som säger att ån mellan Stavre och Lagfors måste vara fri från fiske det femte året då Stavre har avgiften. Det är svårt att se något annat motiv för Lagfors besvär än att de genom att förpassa Stavrelaget till det svåra fiskeläget i Stavre själva skulle vinna fördelar.
Häradsrättens tolkning av domen år 1668 blir dock till Stavres fördel så att ån måste vara fri från fiske mellan den fiskeplats som Stavre har valt och Lagfors. Lagfors överklagar denna dom till Lagmansrätten.

Vid Lagmansrättens sammanträde den 19 Augusti 1685 …. (Arkivet ska finnas på Landsarkivet i Härnösand).
Vid vårtinget 1689 klagar Stavre laxlag över att Högland har fiskat i norra ån (Mjällån) under det femte året då Stavre har avgiften. Höglands argument är att inget lag ska få fiska på annat ställe än vid sin egen mark vid respektive åar och eftersom Stavre inte äger mark vid Mjällån så ska de inte fiska där men eftersom Högland äger mark vid Mjällån så ska de kunna fiska där. Stavre hänvisar då till domslut  av år 1685, både i häradsrätten och i lagmansrätten som tycks ge Stavre och Lagfors tillsammans ensamrätt vart fjärde och femte år att fiska varhelst de behagar i båda åarna (något oklart?).  Datum tycks även ha betydelse för fisket [sista meningen på sid 310b].

Sammanfattningsvis så förefaller ett regelverk baserat på tid vara det minst orättvisa och dessutom flexibelt förutsatt att de olika lagen kan komma överens. Exakt hur tidsgränserna ser ut framgår dock inte av rättsfallen.  Regelverket tycks även ha specialbehandling för de fjärde och femte åren då Stavre respektive Lagfors tidigare har haft avgiften. Regelverket tycks dessutom göra en uppdelning mellan den södra Ljustorpsån och den norra (Mjällån) så att den södra delen taxeras för 3 lispund lax i avgift och den norra för 2 lispund. Vilket/vilka lag som faktiskt fiskar i den södra respektive norra delen för ett visst år framgår inte med tydlighet.
Frågorna är, som alltid, fler än svaren….

Källor:
Ljustorps Häradsrätts protokoll.
    1630 sid 220a
    1668 HT sid 137b (12-13 Okt 1668)
    1685 EOT sid 342b-343b
    1689 VT sid 309b-310b
Västernorrlands Lagmansrätts protokoll.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2013 Gunnar Berglund

Uppdaterad 20130611