En tidig traktor var den ”Munktell 20-24” som köptes till Lögdö bruks jordbruksverksamhet. Det var en maskin på 4,2 ton, som kom att tillverkas i 320 exemplar mellan åren 1917 och 1920. Lögdömaskinen har tillverkningsnumret 2146, vilket gör det svårtolkat om när den är tillverkad, eftersom löpnumret användes till flera maskintyper. Det utställningsexemplar som finns på Munktellmuséet har nr 2270 och är tillverkad 1920.

Munktell 20-24 var Munktells tredje generation traktorer. Den första var en bjässe på 8,3 ton, som gjordes i 31 exemplar från 1913. Den var tänkt att användas på större gårdar för tunga uppgifter, som ex plöjning och tröskning. Munktellsmuséet uppger att med en 5-skärig plog klarade den att på en 10 timmarsdag plöja 5 ha. Traktorn ansågs därmed göra samma arbete som 16 hästar och 8 man. (Som jämförelse kan nämnas att 2023 uppger bonden Nils-Henrik Eriksson att de kör med ca 8 km/tim och med ca 2 m bred plog och det tar 3 till 4 tim.)
1916 kom Munktel ut med en mindre traktor på 18-20 hk, som visade sig vara för liten och som endast gjordes i 8 exemplar.

När modellen ”Munktell 20-24” kom 1917 var den konstruerad för att dra en 3-skärig plog, men att också kunna arbeta stationärt som motor till ett tröskverk eller stenkross på "mindre" gårdar.

Traktorns specifikationen är
Motor   1-cylinder 2-takts tändkulemotor på 12 liter
Motoreffekt  20-24hk, 400 r/min
Växellåda/hastighet  2 fram/maxfart 3,4 km/tim, 1 back
Bränsletank   60 liter
Kylsystem   130 liter
Vikt   4,2 ton 

Lars Axel Rönngren f 1939 har hela sitt liv följt denna traktor och minns många historier, som är förknippade med Munktell- maskinen.

När traktorn anlände till Lögdö var det i sällskap med en man, som behövdes för ett hantera den under färden för lastning och lossning, men också för att  utbilda det manskap, som skulle ansvara för driften av  maskinen. Det utgjordes av två män, en som skulle köra den och en maskinist, som skulle serva den.

Traktorn lär ha fungerat bra, men den stora tyngden gjorde att den gärna sjönk ned i den lösa jorden på och utanför åkrarna.

Lars Axel berättar vidare att vid ett tillfälle, så brast en träbro över ett dike, där traktorn blev stående.  Det tog gårdens personal två veckor att få den därifrån.

Maskinen kom att kallas "Släka Pers-Erke". (Släka, enligt Medelpadska dialektord, betyder slänga hit och dit.)

Några år in på 1920-talet kom det mindre och mer lätthanterliga maskiner, som gjorde att främst maskinisten på Lögdö drev fram en försäljning av den stora traktorn. Ur maskinistens perspektiv var det en besvärlig maskin. Startproceduren, exempelvis, var en omfattande procedur. Tändkulan skulle hettas upp med en blåslampa, vilket tog kanske 30 min och innan dess skulle blåslampan pumpas upp och tändas, vilket tog ytterligare mer än 5 minuter. För att testa om tändkulan hade rätt temperatur satte man en tändsticka mot kulan. Flammade den omedelbart upp gick motorn att starta.

Traktorn köptes därefter av bröderna  Johan och Ruben (Lars Axels far) Rönngren, som konverterade den till stationär sågmotor, huvudsakligen bara genom att ta av hjulen. De avplockade hjulen till traktorn ställdes upp mot ladugårdsväggen och stod där i många år till dess en kringresande skrothandlare begärde att få köpa dem. Efter tre års påstötningar fick han köpa dem.

Traktormotorn fungerade som drivkälla i deras såg från 1924 (ev 1925) fram till 1940-talet. Ett problem, som man hade under den tiden, var att den långa drivremmen mellan motor och såg slogs av. Bidragande var att den tunga motorn rörde sig under gång pga den stora massan i motorns rörliga delar. Ett  ordentligt betongfundament  byggdes därför och det förbättrade funktionen.

Lars-Axel berättade att han varje år smorde och drog runt motorn även då den inte användes, vilket säkert varit avgörande för dess överlevnad.

På 1960-talet bildades Lögdö jordbruksmuseum och många maskiner från Ljustorp ställdes ut där, så även Munktell-motorn.

Örjan Wackerberg övervakade maskinen på Lögdö bruk

År 2005/6 hade Lars-Axel kontakt med en tekniklärare på Timrå gymnasium. Skolan tog in motorn i sin verksamhet. Den rengjordes både in- och utvändigt. Rost och vatten avlägsnades och maskinen målades. Man lyckades starta den, vilket höll på att sluta illa, då motorn tenderar att rusa, då den går obelastad och då den bara var provisoriskt uppställd.

Då bland annat taket på Lögdö jordbruksmuseum läckte tog Lars-Axel hem maskinen till Öppom.

På Hembygdsdagen 2007 kunde maskinen visas upp på Ljustorps Hembygdsgård och startas. Se bilderna nedan.

Magnus och Henrik är nu den tredje generationen Rönngren, som lärt sig hantera motorn. Inför denna visning fick man göra en del renoveringsarbete. Man hade upptäckt glapp i ena vevaxellagret, som måste bytas. För att demontera lagret skulle en sprint lossas, vilket gjordes genom att låta ett 50-kilos smidesstäd hängande i en takbjälke falla in mot sprinten. Ett nytt lager hittades på Bergsåkers veteranmarknad i en fyndlåda för 200 kr. In i det sista var det osäkert om man skulle lyckas få allt klart till visningen, men det gjorde man. Motorn startades och stoppades ett antal gånger och handgreppen såg ut att sitta bra. Brädan användes för att bromsa motorn en smula för att förhindra rusning, som motorn annars har en tendens att göra.

Motorn går med ett kraftigt dovt dunkande och ett lågmält mekaniskt skrammel från främst bränslepumpen. Även om männen stod i främsta åskådarledet så stod alla och lyssnade och tjusades av maskinen som var imponerande. Lyssna till ljudet här och de förtjusta kommentarerna (https://www.ulander.com/ljustorp/AktiviteteriLjustorp/2007/20070701/del1.mp3) när maskinen startades. Efter några minuter insåg man att maskinen gick baklänges varefter den stoppades. Publiken applåderade för att uttrycka sin uppskattning, varefter maskinen startades om. Lyssna här (https://www.ulander.com/ljustorp/AktiviteteriLjustorp/2007/20070701/BMdel2.mp3). Det väsande ljudet kommer från en gasolbrännare, som användes för att värma kulan. Maskinen skall ge 20-24 hk och den officiella volymen på den encylindriga motorn är 12 liter, men uppmätt att vara avsevärt större. Analys av ljudet visar att motorn gick med 380 varv per minut.
Motorn har sedan dess monterats på ett släpvagnschassi för att enklare kunna transporteras och visas på sommarfester, som Hembygdsföreningens fester på Björkängen.

 Den ursprungliga traktorns utseende framgår av en bild tagen 2006 av Henrik Rönngren på en likadan traktor på Gotland.

Lars Axel har i många år funderat på hur han skall kunna återfå de delar som fattas. Efter åtskilligt sökande har han lokaliserat delarna. Oturligt nog finns de i händerna på en annan samlare, som hellre vill köpa Rönngrens maskin än sälja sina delar! Vi i Ljustorp kan bara hoppas på släkten Rönngrens uthållighet över genertionsgränserna, så att vi åter får se en Munktell 20-24 rulla här.

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2023 Olof Ulander
Uppgjord 20230604
Ändrad 20230708