Lovberg

Första sidan
	Byar i Ljustorp

Ljustorps Hembygdsförening

Lövberg

By namn.
Lövberg som bynamn möter vi första gången i 1535 års skattelängd och då skrevs det som "Lebergh", under de närmaste åren skrevs bynamnet på olika sätt - Liiberg, Lebberg, Löberg och Löffberg. Forskarna tror att förleden i ordet är lid, som betecknar sluttning. Den långa backen från Björkom kallas än idag för Lövbergslia. Den ende bonden hette Olov. 8 år senare delar 2 bönder på byns mark - Jon Olovsson (24 mål) och Kristiärn Persson (29 mål)
Älvsborgs lösen 1571
Vid Älvsborgs lösen 1571 skattar 3 bönder i byn. Oloff Christiernssons tillgångar är: 4 mark koppar, 4 kor, 3 getter, 1 häst, som tillsammans värderades till 50 mark 2 öre. Per Olsson ägde 5 mark koppar, 2 kor, 1 sto, som värderades till 24 mark. Lasse Jonssons tillgångar var 4 kor, 2 får 1 häst, som taxerades till 50 mark.
Älvsborgs lösen 1613
Gulle Olsson flyttade hit från Björkom och övertog faderns hemman (Oluf Christiernsson). Gulle Olsson fick hjälp av bonden Erik Jonsson i Björkom med betalningen av sista terminens skatt. Man lånade av varandra för att klara sig undan exekutiv auktion. Änkan Ingeborg äger ett hemman och för henne noteras "utfattig äger ingen ko" och hon var befriad från denna extra skatt.
Gränsdragningen mellan Björkom och Lövbergs byar
Gränsdragningen mellan Björkom och Lövbergs byar blev en segdragen historia. Redan 1717 anlitades 2 jordmätare från Selånger, som skulle lägga fram förslag till gräns mellan byarna. Det fanns en outtalad gräns, som följde Kvarndammen, Jättesten på Boberget, Råggebacken och Sågbacken. Svårigheterna uppstod när gränsen framme i byn skulle fastställas. Det var en gammal hage som man betraktat som gräns och det var en tall som det huggits ett kors i, som blåst ner. Allehanda problem och tvisteämnen, från båda byarnas sida, pågick från 1717 till 1780, då Tingsrätten stadfäste delningen. 7 domar i Häradsrätten föregick den slutgiltiga domen. Denna segslitna process, visar ändå vilken makt som bönderna hade över sitt ägande och att man inte kunde fastställa domen förrän man var tämligen överens.
Avslutningsvis kan man nämna att böndernas förtroende för lantmätarna var skamfilat. Med misstro såg man på deras förslag till lösningar. Ett känt uttryck i våra bygder var "antingen är det krig eller så lantmäteri". Därmed kan man inte lägga hela skulden på bönderna .
Avritning av byns åker och äng före Storskifte 1761.
Denna karta bjuder på en mycket intressant bild av en hel hop små åkerlappar och ängar, som ägs helt utan struktur. Intrång på varandras ägor under brukningstiden kunde i många fall inte undvikas. Behovet av ett storskifte, som samlade ägorna i större enheter, står helt uppenbar, sedan man sett denna karta. Storskifte av åker, äng och skog 1779
5 bönder delar på byns mark. 2 båtsmantorp och fäbodvallen på "Gossa" är inritade på kartan, men några övriga torp fanns inte. Bristen på foder till kreaturen var böndernas stora plåga. I Lövberg fann man en lösning, som skulle öka mängden foder. 1795 skrev man ett avtal med Lagfors järnbruk om att upprätta en fäbodvall vid Dravika i södra Laxsjön, mot att de levererade en viss mängd träkol till bruket varje år. Tydligen var bönderna nöjda med denna lösning, eftersom de var kvar där till 1849, då bruket sade upp dem och erbjöd dem ny plats vid Älgåstjärn. Rester efter fäbodhusen finns väl bevarade. Så småningom övergav man Älgåsen p g a de långa avstånden och flyttade fäbodarna på sina egna skogsskiften med namnen Nyboan, Tarmsboan, Långbacksboan och Hockstraboan.
Laga skifte 1844
7 bönder fanns nu i byn och torpen var 8 st. De ökade till över 40 st vid sekelskiftet 1900. Befolkningsökningen under 1800-talet satte ordentlig fart på nyodlingen i Ljustorp!
En imponerande bronsåldersgrav
En imponerande bronsåldersgrav kröner Lövbergsåsen, som i dagligt tal kallas "Lövbergskyrka". Graven tillkom någon gång under första årtusendet före kr f och har därför ingenting med kyrka att göra. De som stötte på graven eller den stora högen av sten första gången, kunde inte föreställa sig annat än att det var resterna efter en kyrka. Den enda byggnad i socknen, som var byggd av sten. Man drog därför den naturlig slutsatsen och kallade den "Lövbergskörka". När graven anlades var havsviken ganska bred - den strök förbi gårdarna i Björkom och Jällvik. För dem som kom med båtar upp till Ljustorp den tiden, syntes den höga bronsåldersgraven på långt håll. En del forskare tror att gravens avsiktligt höga läge samtidigt skulle fungera som revirmarkering och signalera till nya besökare att här bor det folk med stora resurser, som kan bygga stora gravar. Även i Tuna finns en bronsåldersgrav med liknande höjdläge, men riktad mot Mjällån. Den kallas Trollkyrkan.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Uppdaterad 20011212