[Transkriberat av Gunnar Berglund 2012-05-06]

Oluf Anderssons i fröttum ok Lars Andersson i
Hamre som straxt begåfwo sig åstad. Hwar på Rätten
skilgdes åt till morgon.

d 30.
S.d. sedan Nämdemännen och parterne sig infunnit
blef ranskningen som i går hölts upläsin. Hwar
wid ingen någodt hade at påminna. De af Rättens
medel som i går wore åstadsände at ransaka om
rummet der dänna giärning skall wara giord
tillfrågades om des förrättning? Swarade at äfter
den utwisning som både pigan Karin ok hännes bror diek-
nen för dem giort uti Karl Eliessons närwaro, derest de
ok stält samma ök som han skall bedrifwit synden
med, hafwa intit annat kunnat
finna ok förstå än samma rum war i en dal ok sweg så satt at
han wäll ok beqwämligen kunnat giort denne fase-
lige giärning, men Karl Eliesson har så wäll i går
som ok nu påstod at öken stod ok wände sig upföre när
han tog hännes fot utur tömmarne. Eliest påminte
sih Häradshöfdingen at Brukspredikanten V. Ivar Teet
som honom i går haft till förhör sagt, at Karl för
honom sagt, det han stoppat rofworna nid i byxan, hwil-
ket ok Länsman berättade at hans fader sagt honom
hafwa giort; hwarföre tillspordes Karl huru han kom-
mit i går at säja det han stoppade dem i byxesäcken?
Hwar på han swarade sig intit wäll minnas huru han
dem stoppade. Nämdemän Oluf Andersson i fröttum
ok Lars Andersson i Hamre berättade, at då de af
Länsman blefwo anmodade at fölga honom till Eds-
åker at fasttaga Karl Eliesson, har Karl då Länsman
fattat uti honom, ok Kral frågat hwad nu hwad nu, ok
Länsman swarat, det Jon Ersson angifwit en farlig ting
på honom, sagt det har fälle Kaisa söder i gården
sagt det, det ok Länsman påminte sig wara skedt
hwilket Rätten nu förhölt Karl, men han sade sig
ey minnas det hafwa sagt. Länsman berättade at han hört säjas
det Karl Eliesson i fiol winter blefwit funnen uti Näm-