[Transkriberat av Gunnar Berglund 20111004]

mannen Wiklander lydande. Såsom Länsman
Lidin uptagit af allmogen en summa Span-
nemåhl, strömming med mera etc. hwilket alt
wi most lefwerera till Länsmansgården, föregif-
wandes han Länsman Lidin at det alt skulle komma
till pastoren Gestrinii hus, men som man an-
norlunda förnimmer, at Länsman icke alenast be-
hållit den strömmingen sielf den han ifrån oss ta-
git, utan ok den spannemåhl han ifrån oss tagit
uti rent fullkommeliget obeblandat säd [???? ????]
det profwat [??? ??????] till pastoren, kan skönias
sielf hos sig behållit, ok i det stället utaf sin egen span-
nemål har Länsman lefwererat till pastoren
oduglig ok hafreblandat lättsäd; ok som V. Lidin
en sådan beskyldning på sin afledne broder Länsman
Lidin ey skall kunna lemnat opåtalt, altså begärte
han det ber. bönder antingen motte bewisa det de
låtit uti ber. sitt utgifne witnesbörd införa eller
ok äffter Lag för obewislig beskyldning an-
ses. Wederparterne förklarade sig häröff således
at Daniel Danielsson son Nils Danielsson
witnesbördet skrefwet; dok sade nu Daniel at
Gestrin dicterade för honom attesten men isak
Andersson nekade warit då der tillstädes utan hans
Mohr låtit sattia hans namn under attesten.
Daniel Danielsson föregaf at då han fordrade af
Länsmannen betaling för sin till Gestriin utgiorde
spannemåhl, skall Länsman wist honom till Gestrin
men när han kom till honom skall Gestrin wist
honom slö ok hafwa blandat säd, biudande honom
3 dl för spannen, der hon likwäll kåstade 6 dl spannen
hwarföre då Daniel åter fordrat Länsmannen skall
han swarat det han skulle spannemålen till nöje betala
hwilket skedt; sade ok det Länsman Lidin
sielf för honom tillstått det han tillstält Gestrin
5 spän af sin egen säd, ok at den war hafreblandat