[Transkriberat av Gunnar Berglund 20110930]

ock giordt, och Länsman sin talan ey kan bewisa; Altså förkla-
ras desse flycktingar ifrån Länsmannens beswär i detta mål
aldeles fry. Och hwad Länsmannens talan till Pär Olsson i mäl-
by widkommer, at han hyst ber.de poike, sedan han lopp ur tien-
sten, hwarföre Länsman söker at han med plickt anses måtte
så befinnes fulle Pär Olsson hafwa poiken hyst, men som han
det giordt uppå moderns trägne begäran, efter poiken som
allenast war 14 åhr blefwit för sin husbonde inrullerat, hwil-
ket han hölt före wara rätt, samt har hon bedyrat, det poiken
ey skulle gå i tiensten igen, hwar af Pär Olsson låtit sig öfwer-
tala at poiken mottaga; Altså kan wid denne beskaffen-
het Rätten ey full skiähl hafwa at Pär Olsson med någon plickt
beläggia, hälst som husbonden och målsägaren Oluf Andersson
öfwer Pär Olsson nu ey klagar eller honom tilltalar.

Resolutio.
Häradstingsrätten kan intet bifalla Pigan Brita Olufsdotter
i Biörkum och dess ombudsman Oluf Äskilsson o Öppium uti
dess ansökning och påstående at af Måns Olsson i Edsta in-
börda det hemman i Edstad som hennes fader ägt och som Måns
Olsson nu besitter, emedan pigans fader detta hemman befinnes
för många åhr tillbaka utom börden försålt och Kiöparen der
med lagfarit, sedan har Måns Olssons fader, hwars Swäremor
war Pigan Britas faster, löst hemmanet i börd igen och för-
längst wunnit der å laga upbud och stånd, och ingen hwarken
under förra eller senare lagfarandet förr än nu med någodt
klander inkommit, änskiönt Häradshöfdingen åhr 1708 den
28 Aug: skrefwit Pigans farbror Sokneskrifwaren och bon-
den Anders Larsson i Fuskie till, det han såsom förmyndare
skulle denna pigas och dess systers rätt till hemmanet bewa-
ka, utan blifwer Måns Olsson i förmåga af 2 cap Jordebl. L.L.
och Kongl. förordningen åhr 1720 §6 angående Bördesrätt
på [???????] ifrån wederpartens åtahl i dette måhl förklarad
fri och saklös.

Resolutio.
Häradstingsrätten finner nödigt wara innan till slut skrides
saken emillan Kyrkioherden V:Mag: Jöns Bremming och
Abram Jonsson i Bängling, angående den mindre Klocka
i Häsiö, hwilken då Abram Jonssons son ringde för afl.ne än-
kas G. Sisselas i Stafrid begrafning, har spräckt i den ena
brädden , så at hon nu mera intet är brukelig, at wähl och
noga undersökt blifwer om brädden på klockan , derest hon har
rämnat , warit så förnödt och tunn at hon der af spruckit,
eller ock om det kan pröfwas wara genom o[??]äligt ringan-
de, hwilket V. Kyrkioherden förmenar wara skidt, och låfwa-
de Häradshöfdingen at jamte någon förståndig man derom kunde
sökia hwilket ?mår? skiedt war, will Häradstingsrätten denne saken
med änteligit slut afhielpa.