|
I Wikipedia kan man läsa
följande under rubriken psalmodikon:
" Ett psalmodikon är ett musikinstrument som utgörs av en långsmal
resonanslåda med en sträng spänd över en greppbräda mellan ett stall och
en snäcka. Vid spelning läggs instrumentet på ett bord, och toner frambringas
genom att man antingen knäpper på strängen eller spelar på den med en
stråke. Mest känt är nog prästen Johan Dillners (född 1785, död 1862)
psalmodikon från 1830, som användes i en del av Sveriges fattigaste församlingar
i stället för orgel (som var för dyr). Instrumentet var populärt vid husandakter
och bland kringresande predikanter. Psalmodikon förekommer även med mer
än en sträng. Någon bestämd standard för hur ett psalmodikon ska se ut
finns inte, utan de mest skilda lösningar på en resonanslåda finns representerade.
Det är mycket lätt att lära sig spela på ett psalmodikon i och med att
det (oftast) finns endast en sträng, samt att tonerna är tydligt utmärkta
i greppbrädan genom jack. Varje jack (= ton) kan ha en siffra eller annan
markering. Ett annat sätt att markera de rätta tonlägena är små pålimmade
trälister (bandstavar), så att man får band såsom på en gitarr. Under
förutsättning att bandstavarna placerats rätt blir det lätt att spela
rent. Under 1800-talet utgavs flera böcker där olika sånger, främst psalmer,
var utmärkta med psalmodikonets siffror över sångtexten. Dillner sade
att han kunde lära vem som helst att hantera ett psalmodikon på bara två
timmar."
Psalmodikonet på bilden har två strängar och är
försett med tydliga markeringar för olika toner. På undersidan
finns två klackar längst ned under klanglådan och snäckan
är utformad så att hela klanglådan kan vibrera fritt
ovanför bordet. Psalmodikan är ett hembygge som gjorts med enkla
medel. Sammansättningen är gjord med många oregelbundet
monterade träpluggar och träytan är helt obehandlad. Instrumentet
kommer ursprungligen från Västerbotten men införskaffades
av en Ljustorpare som lämnade det för reparation till Petrus
Nordlander. Ägaren hämtade aldrig ut intrumentet varför
det så småningom lämnades till Hembygdsföreningen.
På ovansidan har någon skrivit B------ (Bonden?) Aug Bergström
med blyertspenna.
|