Slaga användes för att skilja sädeskornet från sitt
ax och skal. Man strödde ut säden på golvet i logen, fattade
sedan i det smala träskaftet till vilket ett tyngre trästycke
är fästat med en läderrem och slog mot säden på
golvet. Skaftet är märkt 1865 PGBS.
Före medeltiden tröskades med klubbor. Den tvådelade slagan
ger större kraft och möjlighet att tröska mer säd.
Slagan tillhör de många tekniska nyheter som infördes
efter år 1000 ( Jordbruket under feodalismen, Janken Myrdal ).Slagan
finns i olika utföranden som har sina fördelar och nackdelar.
En längre slagval ger större kraft men sämre precision
i slaget, vilket passar för större sädesmängder och
tvärtom. Man har kunnat särskilja halvdussinet olika typer av
slagor. Efter arbetet med slagan skulle kornen skiljas från agnar
och boss. Första momentet var att använda såll, sedan
kastades säden upp i luften för att det lättare skräpet
skulle föras bort i vinddraget genom trösklogen. Hela arbetet
med att få fram säd för malning skulle vara klart till
jul.
Kring år 1870 var det främst de större jordbruken som
hade tröskverk, men mindre vandringströskverk spreds snabbt
mellan 1870 och 1900 i södra Sverige, medan de var ovanliga i Norrland.
I Ljustorp finns flera kända vandringar, som drevs av hästar
och som användes några årtionden in på 1900-talet
för tröskning. De första motorerna i form av lokomobiler
och tändkulemotorer kom till Ljustorp strax efter 1910.
Slagan var en enkel och väl fungerande konstruktion som användes
i ca 800 år.
|