I östra Medelpad har snöskor kallats tröge enl Medelpads
dialektordbok. I Sverige i övrigt har benämningen varit trygor
eller skarbågar. Tröge har inte bara använts i snö
för att förhindra att man sjunker ned utan även vid gång
över mossar. Tröge av olika utseende har även använts
för ex hästar.
I Nationalencyklopedin kan man läsa " Snöskons vidare geografiska
utbredning har motiverat att man velat ge den högre ålder än
den mer effektiva skidan". Till detta kan tilläggas att skidan
och snöskon har lite olika för och nackdelar. Snöskon har
genom sin smidighet egna användingsområden som minskat i takt
med mekaniseringen i skogen. Moderniserade versioner av snöskor lär
fortsätta att användas vid stora snödjup när det inte
är möjligt med maskinell snöröjning.
I trögen på bilden nedan placerades skon och bands fast som
en äldre typ av skidbindning. Tån placerades under den främre
remmen och hälen bands fast med den bakre.
Gustav Edén berättar hur han på 1950-talet körde
traktorn i skogen för att samla ihop sommarhugget virke. Från
traktorn gick då hans far, Artur Edén, med trögor till
virket och fäste vajern varefter Gustav spelade in virket och Artur
på trögorna hämtade vajern igen etc. Enligt Gustav fungerade
trögorna utmärkt i djup snö.
|