Första sidan    
  Sök i Ljustorp  
     

Ljustorps Hembygdsförening

 

BERGEFORSENS LAXODLING FÖR 50 ÅR SEDAN

Nedanstående berättelse har vi fått av Brodde Almer Ivösjön Skåne. 1957 praktiserade Brodde på laxodlingen och har sedan under sitt yrkesliv sysslat med fiske och miljöfrågor som länsfiskekonsulent i Halland, drivande i miljöfrågor och hembygdsvän.
Ett stort tack till Brodde
Olof Ulander


"Skall du arbeta eller du kan ta tåget hem i eftermiddag!" Detta var förman Harry Åslins ord då jag en dag i slutet av maj 1957 anlände till Bergeforsens väldiga laxodling. Denna producerar idag 375 000 till havet utvandringsfärdiga ungar/smolt av lax och havsöring. Förman Åslin och jag blev snart goda vänner. Praktikplatsen vid odlingen hade min morbror Ragnar Mellgren, jordbrukare och laxfiskare på Alnön, ordnat åt mig via chefen för anläggningen doktor Arne Lindroth. Jag lämnade min föräldragård i Skåne, då min far tyckte att mitt intresse för fiske vida övervägde hans intresse för frukt- och bärodling. Under ett års tid 1956-57 fångade jag 1,5 ton fisk vid binärings- och sportfiske i den 54 kvadratkilometer stora Ivösjön.

Käringfiske, matning och smoltpremiär
Efter rommens kläckning sattes lax- och öringynglet ut i små bassänger av betong (1,5x1,5 meter) i vilka de matades med mald lever. Anmärkas kan att sädesärlor var mycket intresserade av de levande ynglen, vilka de skickligt fångade. Mitt första jobb var att hela dagarna plocka upp döda yngel från dessa bassänger.
Detta var ett monotont jobb som frestade på mitt fiskeintresse. Chefen Lindroth blev mycket arg en dag när han fick se två praktikanter kasta döfisk på varandra för att bryta tristessen. Efter 1½ månad som s.k. käringfiskare blev jag uppgraderad och fick vara med att bereda foder och sköta om matloken som på spår for ut i odlingen och portionerade ut mat i fiskbassängerna. Om helgerna extraknäckte jag genom att visa odlingen för turister.
Dessförinnan hade jag fått vara med om en stor händelse vid laxodlingen. Veckan före midsommar 1957 utsattes odlingens första uppfödda laxsmolt - 39 000 stycken vid denna tid värderade till ca två kr per styck. Tillsammans med Linderoths son Jan fick jag figurera på bild i en ortstidning som smoltutsättare under rubriken "Älvdebut för Bergeforsens egen laxungeuppfödning".

Grodmansbiträde, burfiske och turbulens
Laxen från havet kom fram till Bergeforsens stora 23 meter höga hindrande kraftverksdamm färdigställd 1956. Här skulle de gå upp i en lockränna och sedan simma in i centralfisket för förvaring fram till kramningen på hösten. Varför blev många laxar stående framför turbinmynningarna? Detta skulle undersökas av dykare. En av dessa var den fiskeristuderande engelsmannen Peter Kay. Han och jag bodde hos en äldre dam i Bergeforsen vid namn Kristina Forslund. Kostnaden var 10 kr per dag för helinackordering - lunch togs med till arbetsplatsen.
Liggande på en bårliknande anordning skickades dykarna ner till 19 meters djup. Jag hade som uppgift att reglera lufttillförsel och hålla kontakt med dykaren via telefon.
Vi sänkte även ner jättestora fångstburar för laxfångst framför turbinmynningarna. Burarna var fästade med stålwire i vardera ändan och drogs buren inte vågrätt upp- och ner kunde den fastna i djupet och det stora kraftverket måste stängas för att få upp fångstanordningen med bortfall av kraftinkomster. Jag drog fast buren minst en gång och skämdes storligen…
På hösten tog jag på mig att ro ner en liten båt som vi använt vid centralfisket. Jag kom in i den värsta malström, som i en kokande kittel, framför kraftverkets turbinutsläpp! Relingen kom nästan under vatten i suget och båten gick inte att hålla i kurs utan for runt, runt! Efter ca fem minuter i detta inferno kom jag loss och kunde chokad av upplevelsen ro ner båten till laxodlingen. .

Avelsfiske och laxkremering
Senare om sommaren började avelsfisket efter lax och jag fick vara med om notfiske i Indalsälven och transport av laxen upp till akvariet. Fisket med not tillsammans med notgubbarna vid älven var ett spännande fiske. 1957 drabbades den vuxna laxen av den fruktade laxsjukdomen furunkulos, då laxen fick stora bölder. Jag hade som uppdrag att bränna den sjuka laxen i en stor ugn.
I november började kramningen av avelsfisken. Först havsöring och sedan lax samt sik vars befruktade rom lades in i odlingen för kläckning fram på våren. Den kramade laxfisken fick efter märkning med ett plastmärke ta igen sig i förvaringsbassänger och sedan transporterades vraklaxen med båt ut i havet för att få bättre överlevnad.

Fiske på fritiden
Jag hade köpt mig en flugspöutrustning inför resan till Norrland och inhandlade en begagnad Husqvarna 120 kubik av en av mina arbetskamrater. Med denna maskin gjorde jag om kvällarna färder till de härliga vattendragen Sulån och Ljustorpsån för fiske efter harr och öring, vilka fångades på små svarta torrflugor. Ofta hade jag en fin fångst med hem som sedan fröken Forslund tillagade åt oss inneboende.
En gång på väg till fisket kände jag att det blev varmt mellan vaderna. Bensinslangen hade lossnat och motorn brann. Jag for ut i en åker och kastade jord över motorn så elden släcktes och efter viss rengörning kunde färden fortsätta.
Jag gjorde några resor till morbror Ragnar och moster Rut Mellgren på Alnön och fick komma ut på havet och vittja laxryssjor (s.k. kittor)
. En allvarligare händelse inträffade en regnig höstkväll då jag var på hemväg från bion i Timrå med maxfarten 70 km/timme. Framför mig på vägen upptäckte jag i sista stund en parkerad Wolksvagen utan belysning. Motorcykeln for in i bilen och jag flög över denna, men skadade bara en armbåge! Paret som satt i bilen kom ut och frågade: "Lever du?" Jag reste mig upp och då for de iväg utan att hjälpa mig. I ösregnet gick jag några km hem till bostaden i Bergeforsen. Motorn såldes sedan för 40 kr och jag övergav motorcykelåkning för gott. En dag fick jag följa med nämndemannen John Bergsten och hans son som jag hade som arbetskamrater. Vi for ut i havet utanför Tynderö och vittjade torsknät med fin fångst av mycket stor torsk som försåldes till ett ålderdomshem. Hemma i deras hem fick jag vara med om något ålderdomligt, att äta ur samma skål - detta var ett bevis på vår vänskap.

Lärorik praktiktid med fortsättning
Min anställning tog slut i början av december 1957 efter ett halvt års praktik invid den mäktiga Indalsälven. Jag hade haft ett mycket lärorikt och intressant halvår i Norrland, fått nya vänner och utmärkta vitsord av chefen Arne Lindroth samt tänkte fortsätta inom fiskeriet. Nu drygt 50 år senare har jag varit pensionär i 4 efter 37 år som fiskeritjänsteman, varav 25 år som statsanställd i Halland med dess landskapdjur laxen.
Brodde Almer
Januari 2008
Telefon 0456/24013.
Med hälsningar från Ivösjön, Skåne. Brodde Almer

602. Bergeforsens laxodling sedd från Rii bönders notvarp på andra sidan Indalsälven
589. Praktikanterna Jan Lindroth och Brodde Almer gör utsättning av den första kullen laxsmolt producerade vid Bergsforsen laxodling (juni 1957)
586. Gerda Hagström och Alf Setterberg vid odlingsbassängerna, i bakgrunden ett matlok.
596 . Engelsmannan Peter Kay med en laxhane
590. Laxnoten tas in i notbåten nära laxodlingen

594. Flugfiskarens dröm - min fiktiva fångst består av vid centralfisket utsorterad
604. Märkning av kramad lax. Fr. v. Gustav Bergsten, Harry Åslin, John Bergsten och praktikanten.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2008

Uppdaterad 20080119