"Skall du arbeta eller du kan ta tåget hem i eftermiddag!" Detta
var förman Harry Åslins ord då jag en dag i slutet av maj 1957 anlände
till Bergeforsens väldiga laxodling. Denna producerar idag 375 000 till
havet utvandringsfärdiga ungar/smolt av lax och havsöring. Förman Åslin
och jag blev snart goda vänner. Praktikplatsen vid odlingen hade min morbror
Ragnar Mellgren, jordbrukare och laxfiskare på Alnön, ordnat åt mig via
chefen för anläggningen doktor Arne Lindroth. Jag lämnade min föräldragård
i Skåne, då min far tyckte att mitt intresse för fiske vida övervägde
hans intresse för frukt- och bärodling. Under ett års tid 1956-57 fångade
jag 1,5 ton fisk vid binärings- och sportfiske i den 54 kvadratkilometer
stora Ivösjön.
Käringfiske, matning och smoltpremiär
Efter rommens kläckning sattes lax- och öringynglet ut i små bassänger
av betong (1,5x1,5 meter) i vilka de matades med mald lever. Anmärkas
kan att sädesärlor var mycket intresserade av de levande ynglen, vilka
de skickligt fångade. Mitt första jobb var att hela dagarna plocka upp
döda yngel från dessa bassänger.
Detta var ett monotont jobb som frestade på mitt fiskeintresse. Chefen
Lindroth blev mycket arg en dag när han fick se två praktikanter kasta
döfisk på varandra för att bryta tristessen. Efter 1½ månad som s.k. käringfiskare
blev jag uppgraderad och fick vara med att bereda foder och sköta om matloken
som på spår for ut i odlingen och portionerade ut mat i fiskbassängerna.
Om helgerna extraknäckte jag genom att visa odlingen för turister.
Dessförinnan hade jag fått vara med om en stor händelse vid laxodlingen.
Veckan före midsommar 1957 utsattes odlingens första uppfödda laxsmolt
- 39 000 stycken vid denna tid värderade till ca två kr per styck. Tillsammans
med Linderoths son Jan fick jag figurera på bild i en ortstidning som
smoltutsättare under rubriken "Älvdebut för Bergeforsens egen laxungeuppfödning".
Grodmansbiträde, burfiske och turbulens
Laxen från havet kom fram till Bergeforsens stora 23 meter höga hindrande
kraftverksdamm färdigställd 1956. Här skulle de gå upp i en lockränna
och sedan simma in i centralfisket för förvaring fram till kramningen
på hösten. Varför blev många laxar stående framför turbinmynningarna?
Detta skulle undersökas av dykare. En av dessa var den fiskeristuderande
engelsmannen Peter Kay. Han och jag bodde hos en äldre dam i Bergeforsen
vid namn Kristina Forslund. Kostnaden var 10 kr per dag för helinackordering
- lunch togs med till arbetsplatsen.
Liggande på en bårliknande anordning skickades dykarna ner till 19 meters
djup. Jag hade som uppgift att reglera lufttillförsel och hålla kontakt
med dykaren via telefon.
Vi sänkte även ner jättestora fångstburar för laxfångst framför turbinmynningarna.
Burarna var fästade med stålwire i vardera ändan och drogs buren inte
vågrätt upp- och ner kunde den fastna i djupet och det stora kraftverket
måste stängas för att få upp fångstanordningen med bortfall av kraftinkomster.
Jag drog fast buren minst en gång och skämdes storligen…
På hösten tog jag på mig att ro ner en liten båt som vi använt vid centralfisket.
Jag kom in i den värsta malström, som i en kokande kittel, framför kraftverkets
turbinutsläpp! Relingen kom nästan under vatten i suget och båten gick
inte att hålla i kurs utan for runt, runt! Efter ca fem minuter i detta
inferno kom jag loss och kunde chokad av upplevelsen ro ner båten till
laxodlingen. .
Avelsfiske och laxkremering
Senare om sommaren började avelsfisket efter lax och jag fick vara med
om notfiske i Indalsälven och transport av laxen upp till akvariet. Fisket
med not tillsammans med notgubbarna vid älven var ett spännande fiske.
1957 drabbades den vuxna laxen av den fruktade laxsjukdomen furunkulos,
då laxen fick stora bölder. Jag hade som uppdrag att bränna den sjuka
laxen i en stor ugn.
I november började kramningen av avelsfisken. Först havsöring och sedan
lax samt sik vars befruktade rom lades in i odlingen för kläckning fram
på våren. Den kramade laxfisken fick efter märkning med ett plastmärke
ta igen sig i förvaringsbassänger och sedan transporterades vraklaxen
med båt ut i havet för att få bättre överlevnad.
Fiske på fritiden
Jag hade köpt mig en flugspöutrustning inför resan till Norrland och inhandlade
en begagnad Husqvarna 120 kubik av en av mina arbetskamrater. Med denna
maskin gjorde jag om kvällarna färder till de härliga vattendragen Sulån
och Ljustorpsån för fiske efter harr och öring, vilka fångades på små
svarta torrflugor. Ofta hade jag en fin fångst med hem som sedan fröken
Forslund tillagade åt oss inneboende.
En gång på väg till fisket kände jag att det blev varmt mellan vaderna.
Bensinslangen hade lossnat och motorn brann. Jag for ut i en åker och
kastade jord över motorn så elden släcktes och efter viss rengörning kunde
färden fortsätta.
Jag gjorde några resor till morbror Ragnar och moster Rut Mellgren på
Alnön och fick komma ut på havet och vittja laxryssjor (s.k. kittor)
. En allvarligare händelse inträffade en regnig höstkväll då jag var på
hemväg från bion i Timrå med maxfarten 70 km/timme. Framför mig på vägen
upptäckte jag i sista stund en parkerad Wolksvagen utan belysning. Motorcykeln
for in i bilen och jag flög över denna, men skadade bara en armbåge! Paret
som satt i bilen kom ut och frågade: "Lever du?" Jag reste mig upp och
då for de iväg utan att hjälpa mig. I ösregnet gick jag några km hem till
bostaden i Bergeforsen. Motorn såldes sedan för 40 kr och jag övergav
motorcykelåkning för gott. En dag fick jag följa med nämndemannen John
Bergsten och hans son som jag hade som arbetskamrater. Vi for ut i havet
utanför Tynderö och vittjade torsknät med fin fångst av mycket stor torsk
som försåldes till ett ålderdomshem. Hemma i deras hem fick jag vara med
om något ålderdomligt, att äta ur samma skål - detta var ett bevis på
vår vänskap.
Lärorik praktiktid med fortsättning
Min anställning tog slut i början av december 1957 efter ett halvt års
praktik invid den mäktiga Indalsälven. Jag hade haft ett mycket lärorikt
och intressant halvår i Norrland, fått nya vänner och utmärkta vitsord
av chefen Arne Lindroth samt tänkte fortsätta inom fiskeriet. Nu drygt
50 år senare har jag varit pensionär i 4 efter 37 år som fiskeritjänsteman,
varav 25 år som statsanställd i Halland med dess landskapdjur laxen.
Brodde Almer
Januari 2008
Telefon 0456/24013.
Med hälsningar från Ivösjön, Skåne. Brodde Almer
|