Under första världskriget
var det under flera år mycket svårt att komma över fotogen
till lampor för att lysa upp hemmen. Detta problem riktade intresset
mot elkraften från böndernas sida. De stora kraftstationer som
skogsbolagen lät bygga i Lagfors och Rundbacken blev klara 1915 och
1918 och visade vägen. Tekniken med att framställa och distribuera
ström var nu så utvecklad att de försiktiga bönderna
i Hamre, Skäljom, Frötuna och Edsåker vågade satsa
pengar i en andelsförening, som skulle stå för investeringar
av dammar, vattentuber, generatorer, varvreglerare, turbiner och ledningsnät
samt allt arbete med uppförandet.
Ett av de största problemen var vattenbristen under vintrarna. Man
satsade därför på flera vattenmagasin strax ovanför
sågen, av vilken en damm var av större format - "Nickesdammen".
Från den översta dammen "Frötunadammen" drog man
en tub till den kraftstation som byborna i Frötuna och Edsåker
var delägare av. Resterna efter kraftstationsbygget står fortfarande
kvar och syns på bilderna nedan. Kraftstationen för Skäljom
och Hamre byggdes integrerat med sågen . Det rörde sig om små
generatorer på 5 hkr.
Man byggde även en uppdämning i Öppoms fäbodtjärn,
Gobacksdammen, som skulle ge vatten under vintern. Det blev dock ingen framgång
då vattnet sögs upp på vägen så inget kom fram
till kraftgeneratorerna.
Den svåra vårfloden 1919 berörde även anläggningarna
i Skäljom med flera svåra reparationer som följd. Bl a köpte
de in vattenturbiner från Edsta , som räddats undan vattenkatastrofen
1919 där. |