En ny epok får sin början 1915 då Nils Petter Larsson f 1880 från Lövbergsåsen flyttade till Skäljom. Han bar på stora visioner och ideér om att utveckla ett stort snickeri där de skulle tillverka laggkärl kopplat till en vattendriven ramsåg. Nicke, som han kallades, drömde även om att kunna utveckla kraftstationer, som skulle förse byborna med elektriskt lyse.
Först satsade han på att bygga sågen med tillhörande kanaler och tuber för vattenföringen. Vattenhjulet lät han tillverka på en verkstad i Sundsvall efter egen ritning. Vid provkörning upptäckte han att vattnet inte rann ur skovlarna, så hjulet stannade. Mjölnar Näslund, som hade sin kvarn längre ned efter bäcken, hjälpte till att lösa problemet.
Själva snickeriet byggdes på en betongplatta och intill uppfördes ett stort virkesmagasin där virket skulle torkas. För att klara kostnaderna för dessa investeringar bildades ett bolag med några vänner till Nicke Larsson. Två av dessa bosatte sig i närheten för att kunna hjälpa till med uppbyggnaden. Ovänskap i ägarkretsen gjorde att projektet mer eller mindre havererade. En av ägarna bearbetade Jonke Frölander i Öppom som 1924 köpte sågen och snickeriet.
Frölander byggde om en del av snickeriet till en kvarn, som drevs med vatten från sågens vattenkanal. Den övriga delen av snickeriet inreddes till bostad. Sågen och kvarnen drevs med vattenkraft fram till 1931 - 1932 då man kopplade på ström från Lagfors-Rundbackens kraftledning.
Mellan vattenkanalen för sågen mm och bäcken fanns också en smedja.
Obs att beteckningarna på nedanstående karta utefter Skäljomsbäcken är klickbara för mera bilder och information.
