Första sidan    
  Sevärdheter  
     

Ljustorps Hembygdsförening

 

En promenad Tuna - Tuna fäbodar
En personlig berättelse
Söndagen den 25 juni var solig och inte alltför varm, en alldeles lämplig dag för en skogspromenad. Vi valde att gå Kyrk- och fäbodstigen Tuna-Tunbodarna med start i Tunaänden. Det betyder att man tar bilen till Tuna och åker en skogsbilväg till Rödmyrdalen, där det på höger sida om vägen står en röd stolpe med en emaljskylt bekostad av Länsmuséet och uppsatt av Hembygdsföreningen.
Bybäcken rinner i början parallellt med stigen. Bybäcken var nästan torrlagd, men tidigare på våren är den välfylld och räckte att driva både kvarnar och en såg. Letar man kan man finna resterna av träfundament för en kvarn och lite längre ned efter bäcken finns platsen för en såg angiven med en skylt vid stigen. Det var byborna i Jällvik och Tuna som 1785 byggde en vattendriven ramsåg. Platsen känns igen genom tillståndsdokumentens tal om en naturlig ränna fram till sågen. På höjden söder om sågplatsen bodde sågtorparen. Husgrunden och brännässlan finns kvar.
En bit nedanför sågplatsen svänger stigen tvärt och det gäller att uppmärksamt följa de gula markeringarna. Hittar man inte nästa gula fläck är det bara att gå tillbaka till sista sedda gula märke och leta till dess man ser nästa, ty de finns. Stigen är välmärkt.
Vyer över Mjällån skymtar då och då från stigen som på bilden ovan. Tittar man noga under promenaden kan man se de stigar bönderna använde, för att köra timmer med häst ned till ån på.
 
Det finns mycket lavar som hänger ned från träden.
Vid lämpligt tillfälle kan man ta sig en liten avstickare ned till ån för en vilopaus.
Glöm inte att ta med fika och myggskydd!
Härligt stora myrstackar finns på flera ställen efter stigen. Även gamla fångstgropar finns att beskåda. Bönderna i Tuna har samlat in vinterfoder till sina kreatur och dessa slåtterängar kan fortfarande anas.
I den kuperade terrängen är det svårt med normal skogsvård, varför skogen ibland får urskogskaraktär.
Här har finkorningt sediment gjorts flytande av för mycket vatten i marken och följt med vattnet till ett nytt område. Det ser ut som det skulle kunna vara kvicksand, men vid det här tillfället var det hårt som betong och gav ett märkligt intryck.
Ormbunksblad på gott och väl en och en halv meter ger intryck av att bilden skulle kunna vara från Borneos djungler. Mycket vackert.
Innan man kommer fram till slutet av stigen passerar man också lämningar efter ett kolarboställe och kolugn från 1940 - talet. Här framställdes kol till gengasbilar.

Efter drygt två timmars promenad inklusive fikapaus och några avvikningar från stigen, så når man då den bro som Mjällå byalag återuppbyggt. Bron har fått namnet Petter Norbergs bro för att hedra den torpare som byggde ett torp en bit därifrån. Se beskrivning av torpet här. Från bron är det bara en kort stig upp till väg 331, där stigen är väl utmärkt med parkering, dass och fikabord.

Ulla-Britt och Olof Ulander


Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2006 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20060702