Fredagen den 11 juni 2010 genomförde Hembygdsföreningen en
utflykt till Färbäcken för att söka efter lämningar
av en av Ljustorps tidiga kraftstationer.
Under första världskriget blev det allt svårare att komma över fotogen
till lampor för att lysa upp hemmen. Från och med våren 1917 var det lysoljebrist
i Sverige. Detta problem riktade böndernas intresse mot elkraften. Den
ökade försäljningen av ved och skogsprodukter till bra priser under kriget
skapade också möjligheter för bönderna att öka sin standard. Möjligheterna
att tröska med hjälp av elmotorerna var också viktigt. De stora kraftstationer
som skogsbolagen lät bygga i Lagfors och Rundbacken blev klara 1915 och
1918 och visade vägen, även om dessa anläggningar strikt byggdes för skogsbolagens
egna behov. Drömmen om elektricitet till den egna gården ledde
till att anläggningar byggdes i bl a Stavrebäcken, Skäljomsbäcken,
Edstabäcken, Fuskebäcken och Färbäcken. År 1917
bildades Stafre Kraftstations AB och man fick igång en framgångsrik
strömproduktion, som säkert också blev en viktig förebild.
De tidiga kraftstationerna var ofta likströmsbaserade, vilket innebar
att näten inte kunde byggas så stora och kopplas samman med
andra nät. Vattentillgången var också begränsande
för hur stort man kunde bygga. Allt detta ledde till att några
entusiaster 1920 hade byggt en egen kraftanläggning i Färbäcken.
De stora delarna var en damm för att åstadkomma ett reglerat
flöde genom en tub ned till turbinen med generator och regleranordning.
Tuben gjordes så lång som möjligt för att ökad
fallhöjd och därmed ökad effekt. Den sista stora delen
var distributionsnätet som ofta var mycket enkelt utfört.
Alla de här kraftstationerna var ersatta av växelströmsnät
från stora kraftbolag ca 1940.
Vad kan då finnas kvar 2010 av den gamla kraftstionen i Färbäcken?
Turbinens infästning bör ha varit annorlunda med stöd för både inlopp och avlopp så det var mer troligt att det var generatorn som satt på detta fundament. Dvs fortsätter man att leta bör man kunna återfinna ett större fundament för turbinen. Det har gått åtminstone 70 år sedan anläggningen lades ned och under den tiden har det skett stora rörelser i bäcken, så det kan vara svårt att finna alla delar. Anläggningen var på 6kVA och hade spänningen 2 * 220 Volt likström. Nätet täckte området från Mjällåns gamla skola ned till Åsäng.
Utflykten gav kunskap om var anläggningen har funnits och positionen kan läggas in på en karta.
 |
Vid a finns resterna av turbin-fundamen-ten. Vid b finns resterna av huvud-dammen. Vid c skall det enligt uppgift ha funnits en övre damm. |
För a gäller 1582315, 6947716. För b gäller 1582431, 6947647. För c gäller 1582575, 6947597
Efter inventeringen blev det samkväm hemma hos familjen Hagberg, alldeles bredvid Färbäcken, där Olof Ulander berättade om elutvecklingen i stort och i Ljustorp speciellt.
Arnold Thunström berättade om människorna bakom satsningen i Färbäckens Elektriska AB/Intresseförening, lyssna här. Arnold berättar att det var hans farfar, Karl-Johan Thunström, som höll i bygget av kraftstationen och att det var John Thunström som skötte den eltekniska servicen. Skötsel av dammen gjordes av August Pettersson som bodde alldeles bredvid.
Gunnar Höglund, som hela sitt liv arbetat med eldistribution,berättade minnen från linjeanläggning och skötsel av en kraftstation.
Verksamheten vid Färbäckens Elektriska AB/Intresseföreningen slutade med konkurs och de tidigare kunderna fick ansluta sig till Sunds AB:s nät.
Det har funnits fotografier från bygget och driften av kraftstationen men de har inte gått att få tag i och är troligen förstörda.
