Första sidan  
  Berättelser och brev

Brev från Liden

Ljustorps Hembygdsförening

Sällan, för att inte säga nära på aldrig, få vi se "Brev från Liden" i tidningarna. Och dock är Lidensbon väl så litterärt anlagd och har samma håg och behov av brevläsning i bladen från egen bygd, som vi andra fattiga syndare runtomkring honom. För en gång skulle — kanske ock framdeles flera — ta vi oss friheten försöka oss på ett Lidensbrev, helst som där i socknen finnas en god del ting och företeelser, som många andra sakna. I den gamla goda tiden var Liden ett mera rörligt och livligt samhälle, än vad nu fallet är. Vi minnas mycket väl lurens längtande låtar från Glimbergets krön, vilka varslade om, att skogens jättar, som pr ånghäst åkt upp från Holmsjön, nu stodo redobogna att i svindlande fart passera den långa och starkt lutande Glimrännan för att i Indalsbäckens svalkande vågor handlöst dyka ned, så att väldiga vattenkaskader stodo i högan sky, ett skådespel som lockade många utomlandsturister och själva kung Oscar II. Även erinra vi oss mycket väl ång. "Indalens" och "Lidens" tut-ningar, som i högsommartid ekade mellan bergen, och det brokiga myllrande folklivet bland turister, flottkarlar och andra resande nere på Glimå kaj. Lägg så härtill Lidens ståtliga tingshus, som samtidigt därmed såg dagens ljus, den vackra läkarebostaden och apotek, samlingslokaler och bankinrättning, handelsbodar och hantverkare, som växte som svampar ur 'jorden, så är det just inte att undra på, att drömmar drömdes om en riktig stad i själva kyrkbyn. Men drömmar försvinna som strömmar, och nu ha de vackra ångarna jagats bort från traden av de "kringfotade" bensinspringarna, ånghästen på Glimberget—Holmsjöbanan har kört fast i åttatimmarsdagen till icke ringa ledsnad och förfång för en god del Holms- och Lidensbor, vilka funnit sig föranlåtna att återgå till näringarna och därmed blev den vackra drömsagan om staden Liden all. Nåväl, hur det än är, så må vi väl beklaga bilarnas och åttatimmarsdagens missgärningar, som drog ett svart sträck över lantmännens ej så obetydliga inkomster av sina produkter; visserligen turistar hitut ännu en och annan älskare av svenskvacker bygd och den svenskvackra naturen, men i den amerikanska bilbrådskans tecken resa de för det mesta värdshus förbi, och den forna turistströmmen, som gick både med och mot Indalsbäckens ström, är numera inne på sagans område. Medan våra sinnen och minnen röra sig i Lidens storhetstid, och våra ögon uppfånga de många vackra sevärdheter, som här uppfilmas, kunna vi inte saklöst hoppa över Lidens vackra nyrestaurerade — kanske landets vackraste — lantliga tempel, utanför vilket vi finna en vacker och välvårdad kyrkogård med ovanligt många familjegravar, vilka var och en prydas med rätt dyrbara och tilltalande gravmonument och omhägnader. Vad templets inre vidkommer, kan detta endast komma till sin fulla rätt och bedömning inför den egna åskådningen och iakttagelsen. Från det höga tornet har man en hänförande utsikt över den kringliggande bygden, med de villaliknande bondgårdarna samt landskapets största och stoltaste flod, i vilken mångtusende livade laxar dansa i högsommartid i kapp med skogsjättarna ända uppifrån de norska och jämtländska fjällen. Och slutligen, tittar man in i de inbjudande bondgårdarna och de vackra rödmålade stugorna, så mötes man här av idel vänliga blickar och anleten, trofasta handslag och en från hjärtat gående välvilja samt icke för-glömmandes, en okonstlad gästfrihet, nedärvd från hedenhös. Vi bila vidare i väg backe uppför och backe uppför — knappt någon enda utför — och stå inom kort uppe på Bodaskogens krön, varifrån vi kasta en flyktig blick tillbaka ned till det vackra Liden, som ligger i ett svindlande djup mellan skyhöga sammanhängande bergskedjor norr och söder om detsamma. Några minuter därefter hälsas vi av Fors sockens forsar i Jämtland, där ånghästen tar hand om oss och för oss upp till det ännu värre forsiga Forsse Bruk i Ångermanland.


Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2009 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20091227