Första sidan  

Laxfiske i den oreglerade Ljustorpsån

Ljustorps Hembygdsförening

Denna artikel är en sammanfattning och tolkning av de rättsfall i Ljustorps Häradsrätt och Västernorrlands Lagmansrätt som berör fördelningen av laxfisket i Ljustorpsån mellan olika fångstlag under 1600-talet.

Geografi.
De fångstlag som deltar i laxfisket är, i ordning från Ljustorpsåns mynning  uppåt, Stavre/Slätt, Högland, Tuna, Fuske samt Lagfors. Vilka hemman som ingår i de olika fångstlagen framgår inte.
Ljustorpsån delar sig strax ovanför Slätt i en nordlig gren (som numera kallas Mjällån) och en sydlig gren efter vilken de 4 översta fångstlagen ligger. Den södra delen uppskattas ge fångst som motiverar 3 av de 5 lispunden i skatt medan den norra delen (Mjällån) motiverar 2 lispund i skatt [1689 VT sid 309b].
Det fångstlag som geografiskt sett bäst borde kunna nyttja fisket i Mjällån är Stavre/Slätt, men Högland som är näst på tur geografiskt sett har tydligen också fiskat i Mjällån [1689 VT sid 309b].
Biologi och fångstmetoder.
För att få en biologisk bakgrund till frågeställningen om fördelning av laxfisket så är det viktigt att förstå laxens vandringsmönster och reproduktion, något som fångstmännen på den här tiden av erfarenhet antagligen visste en hel del om.

Leken sker under september—november i strömmande vatten över grus- och stenbottnar.
Efter att ha kläckts i rinnande vatten stannar laxungarna kvar i älven under ett till fem år.
Efter ett till fyra år i havet återvänder laxen till sin hemälv för lek.
(Källa: https://www.havochvatten.se/Kunskap-om-vara-vatten/liv-i-hav-sjoar-och-vattendrag/arter/arter/lax.html )
Enligt nutida statistik för några älvar i Norrland sker det mesta av vandringen upp i åar/älvar från midsommar till början av augusti.
Vandring uppströms förekommer även mellan islossning och midsommar, något som sportfiskare nu för tiden flitigt utnyttjar.

Lax och laxöring är, framför allt under sin tid i sötvatten, svåra att särskilja. Man kan därför anta att man på den här tiden kallade bägge arterna för ’lax’.  Framför allt laxöringen är känd för sin förmåga att anpassa sig till många olika livsmiljöer. Då tillgång på föda är god kan den t.ex. stanna i större insjöar och där växa sig till flera kilos storlek.
Vi kan utgå ifrån att fisket efter lax/laxöring i Ljustorpsån och Mjällån som berörs i ovanstående rättsfall handlar om fiske efter från havet stigande fisk. Fångstmetoderna är säkert anpassade därefter och det omnämns bl.a. ’wåhnor’ och ’stakagårdar’.  En stakagård är ett fast fångstsystem där nät som når ner till botten hängs upp på pålar (stakar). ’Wåhnor’ är möjligen ett slags ’fångstarmar’ i stakagården som leder fisken in till fångstnäten eller de fällor som gör att fisken inte kan ta sig ut. Det talas även om ’fiskehus’ i dessa sammanhang (i Fuske och Lagfors) vilket kan tyda på att den slutliga fällan i fångstredskapet är överbyggt som ett hus, möjligen för att hindra obehöriga att vittja fällorna.

Laxfiskets regler i Ljustorpsån.
Från de tvister som behandlas i ovanstående rättsfall kan man förstå och i delar gissa sig till vilka regler som tillämpades för laxfisket i Ljustorpsån (inklusive Mjällån). Tvisternas omfattning med extra ordinarie ting samt behandling i högre instans (Lagmansrätten) gör att man kan förmoda att laxfisket i Ljustorpsån var en för tiden viktig ekonomisk resurs.

Den årliga avgiften till Kronan (staten) för hela Ljustorpsån (inklusive Mjällån) var 5 lispund (ca 42 kg) lax. I vilken form denna skatt levererades framgår inte men lax i saltad/rökt form är möjlig p.g.a. dess hållbarhet. En annan möjlighet är att man levererade laxens värde i penningar eller spannmål.

 Laxfiskelagen (5 till antal) turas om att betala avgiften till kronan och det lag som för ett visst år betalar avgiften tycks ha särskilda fördelar vid det årets laxfiske. Exakt vad fördelen består i är ungefär lika klart som vattnet i Ljustorpsån… men vi kan resonera på följande sätt:
Om vi antar en enkel regel som säger att alla lag får fiska obegränsat varje år så skulle det orättvist mest gynna Stavre/Slätt som befinner sig längst ner i ån och störst missgynna Lagfors högst upp i ån. Därför bör regelverket ha någon form av begränsningar/regler som gör att fisket blir rättvist. Fisketvisterna i Häradsrätten och Lagmansrätten är förmodligen ’nycklar’ till att förstå/gissa vilka regler som gäller (det är möjligt att regelverket har funnits explicit formulerat i dokument, kanske i de förlorade? protokollen från Ljustorps sockenstämma).
En annan enkel regel som vid första påseende kan verka rättvis är att endast det fångstlag som ett visst år betalar avgiften också får fiska det året. Det finns dock flera problem med rättvisan i en sådan regel. För det första så vandrar säkert inte all fisk hela vägen upp till Lagfors utan stannar vid lämpliga lekplatser på väg uppströms. För det andra så har Stavre/Slätt fördel av sin närhet till Mjällån i förhållande till de andra fångstlagen. För det tredje så skulle fisket förmodligen underutnyttjas med denna regel om vi antar (vilket förefaller rimligt) att fiskeredskapen inte helt kan stänga igen ån utan att de tar skada av bråte som kommer flytande på ån. En total igenstängning av ån med fiskeredskap skulle dessutom vara långsiktigt skadlig för fisket p.g.a. fiskens då begränsade möjligheter att hitta lämpliga lekplatser.
En annan tänkbar regel är att fisket regleras så att inget fångstlag längre ner i ån än det som för året betalar avgiften får fiska. En sådan regel kan möjligen få stöd av formuleringen i det första rättsfallet från år 1630 där det sägs att ingen skall göra dem förfiskie som det åhret skole Suara till stadgan ’. Ett tänkbart problem med en sådan regel kan vara att det nedersta fångstlaget (Stavre/Slätt) missgynnas eftersom de då endast får fiska vart femte år. Dessutom kommer Mjällåns potential förmodligen att underutnyttjas p.g.a. de övre fångstlagens svårigheter att tillgodogöra sig fisket där. Möjligen medger denna regel att fisket i Mjällån kan nyttjas av Stavre/Slätt varje år eftersom denna gren av ån inte ligger före de övriga fångstlagen?
En annan tänkbar regel är att fisket för de olika lagen regleras på tid så att det mest gynnade läget (Stavre/Slätt) får fiska en kortare tid än nästa lag (Högland) som får fiska kortare tid än nästa lag o.s.v.. Det finns i rättsfallen tecken på att detta är en regel som tillämpas. Så klagar t.ex. kyrkoherden Strandman i Slätt år 1668 över att hans lag inte får börja fisket förrän midsommar, vilket skulle kunna tyda på att lagen högre upp i ån startar sitt fiske tidigare. Svårigheterna med en tidregel är, som Strandmans besvär indikerar, att komma överens om rättvisa tidsgränser – det är som upplagt för tvister beroende på variationer i fiskens vandringstider.  Kan det vara så att det tidigaste regelverket var tidsstyrt, men att det senare i och med kyrkoherdens Strandmans besvär år 1668 kom att kompletteras (eller ersättas?) av ett annat regelverk?

År 1668, den 12-13 oktober, klagar kyrkoherden Strandman som har sitt hemman i Slätt över att han inte får använda sina fiskeredskap förrän midsommar. Domen som förmodligen ska kompensera för denna begränsning blir att ’dhet 5. Åhret, som Lagsfårs mehn her till hafwer hafft Stadgan,
skall her effter Underläggias Staffre mahn, och hella åhn dher medhs ståå öppen alt till Lagsfårs, och Nils Olsson [not: i Lagfors] således ingen Stadga her effter medh [Sochnen] Uthgiörandes’
.  En möjlig tolkning av detta är att det femte årets avgift övertas från Lagfors till Stavre/Slätt och de får då också hela det största tidsintervallet som Lagfors tidigare har haft. Detta speciella femte år ska dessutom hela ån mellan Stavre och Lagfors vara fritt från fiske. Det innebär att även Lagfors förmodligen (se nästa rättsfall) får fiska detta år, och dessutom utan att betala avgift.

Vid ett extra ordinarie ting den 8 maj 1685 klagar Lagfors laxfiskare över att Stavre/Slätt har flyttat sina fångstredskap från Stavre till Prästbordsägorna som ligger på södra sidan av ån mitt emot Högland. Anledning till flytten är att ån vid Stavre är sönderskuren och omöjlig att använda för laxfisket. Kyrkoherden som bor i Slätt är delägare i Stavre fiskelag och han har dessutom sin mark på prästbordet som kan användas för fisket. Lagfors anser att det strider emot domen från 1668 som säger att ån mellan Stavre och Lagfors måste vara fri från fiske det femte året då Stavre har avgiften. Det är svårt att se något annat motiv för Lagfors besvär än att de genom att förpassa Stavrelaget till det svåra fiskeläget i Stavre själva skulle vinna fördelar.
Häradsrättens tolkning av domen år 1668 blir dock till Stavres fördel så att ån måste vara fri från fiske mellan den fiskeplats som Stavre har valt och Lagfors. Lagfors överklagar denna dom till Lagmansrätten.

Vid Lagmansrättens sammanträde den 19 Augusti 1685 …. (Arkivet ska finnas på Landsarkivet i Härnösand).
Vid vårtinget 1689 klagar Stavre laxlag över att Högland har fiskat i norra ån (Mjällån) under det femte året då Stavre har avgiften. Höglands argument är att inget lag ska få fiska på annat ställe än vid sin egen mark vid respektive åar och eftersom Stavre inte äger mark vid Mjällån så ska de inte fiska där men eftersom Högland äger mark vid Mjällån så ska de kunna fiska där. Stavre hänvisar då till domslut  av år 1685, både i häradsrätten och i lagmansrätten som tycks ge Stavre och Lagfors tillsammans ensamrätt vart fjärde och femte år att fiska varhelst de behagar i båda åarna (något oklart?).  Datum tycks även ha betydelse för fisket [sista meningen på sid 310b].

Sammanfattningsvis så förefaller ett regelverk baserat på tid vara det minst orättvisa och dessutom flexibelt förutsatt att de olika lagen kan komma överens. Exakt hur tidsgränserna ser ut framgår dock inte av rättsfallen.  Regelverket tycks även ha specialbehandling för de fjärde och femte åren då Stavre respektive Lagfors tidigare har haft avgiften. Regelverket tycks dessutom göra en uppdelning mellan den södra Ljustorpsån och den norra (Mjällån) så att den södra delen taxeras för 3 lispund lax i avgift och den norra för 2 lispund. Vilket/vilka lag som faktiskt fiskar i den södra respektive norra delen för ett visst år framgår inte med tydlighet.
Frågorna är, som alltid, fler än svaren….

Transkriberade rättsfall.

1630 sid 220a
Liustårpz åhn ähr Stadga för 5 lb Lax och effter Mantalz
ähr delt till huart fiske och huar wet sit åhr, lich-
uäll göre de dem förfångh som op i widh åhna byggie
derför är nu dömpt af Nempden at ingen skall göra
dem förfiskie som det åhret skole Suara till stadgan
för Michilsmesso widher 40 m straf.

1668 HT sid 410a (12-13 Okt 1668)
’Oppå kiyrekioherdens wyrdige och wäll.de Hr. Jacob Strandmans beswär,
medh sine sochnemähn om Laxfyskie och 5 [lispund] stadga som Liustorps
åhn ähr före Taxerat och åhrl. Samma Taxa uthgiörra till Sr: Exs
fryh.n och uthi 5 lags om kring Sochnen hafwa sigs samsatt, att dhe
hwart 5.te åhr, skolla hwar hafwa samma Taxa och tyds fyskie
och Laghfårsmannen så wähl som dhe andre hwilka ofwanförre
är, nyttia sig så wähl dän som Taxan utgifwer medh wåhner
och fyskieredhskap och Hr. Jacob som Uthan före och
ytterst i Åhn är boendes fåår intet Utgiöra sine wåhnor för
ähn Medsommars tydhen. Dy blef här öfwer sålunda Resolverat, att
dhet 5. Åhret, som Lagsfårs mehn her till hafwer hafft Stadgan,
skall her effter Underläggias Staffre mahn, och hella åhn dher medhs
ståå öppen alt till Lagsfårs, och Nils Olsson således ingen
Stadga her effter medh [Sochnen] Uthgiörandes.’

1685 EOT sid 342b-343b
’ANNO 1685 d 8 Maj, höls
Extraordinarie Häradsting i Tynderö Läns-
mansgård Stångrid närwarandes i Crono-
nes Befalningsmans ställe Landsskrifwa-
ren wäl Jacob Scharman och efterskrefne
af nämden.
Lars Tidmarsson i Stafre                                       Olof Simonsson i Skilsåker
Erik Hansson i Berge                                              Erik Ersson i Strand
Erik Jonsson i Ry                                                      Tohl Pärsson i Ängesland
Lars Jacobsson i Christbyen                                Olof Ersson i Wästansiö
Per Olsson i Torsboda                                           Willam Nilsson i Åstöhn
Samtel Fiskelagarne i Lagfårs Laxfiskie beswä-
ra sig öfwer Stafre man, att han förstängt de-
ras fiskie och flytt sin gård en mihl snart län-
gre opp till Prästbords egorne, twert emot under-
lagmannens Lars Pärssons dom 668. 12 October.
Anders Jonsson i Mälbärg swarar här till att
Stafre och Prästbords man äro Laxmän och således
lika mycket om Stafre man stakar på sitt el
Prästbordsmans land; Lagfårs lagare begära an-
tingen sitt lax åhr igen el och Stakagården efter
domen wid Stafre brukas må, Anders Larsson
i Fuskie på Lagfårs Laxlagares wägnar inlägger
4 gode mäns attester 7 Martj 685 att åhn bör
[sid 343a]
bör wara ren emellan Stafre och Lagfårs.
Resolutio. Häradsrätten lät sig föreläsa Under
Lagmans Rättens för detta fälte Resolution 12
Octobr 668, lydandes att det 5te åhret som
Lagfårsman här till haft tid fisket uti Liustorpåhn
skall efter det datum Stafre man underläggas
och dess Laxsmän, och helå åhn det åhret för utan
någon af Såchnemännernes nedersättjande wå-
nar och fiskie redskap stå aldeles öppen intill
Lagfårs och Nils Olofsson Ibm således ingen
taxa med Sochnen widare skall wara förplich-
tad att utgiöra, icke kunnandes Rätten anno-
ledes finna berörde doms rätta mening och
intention än att må Stafre man el lagmän
staka uti åhn hwart 5te åhr, och emellan dem
och Lagfårs inga wånor utsättias, utan älfwen
der emellan stå öppen, warandes lika gådt
antingen det stakas på det ena el andra lax-
mans land, ty eljest skulle Stafre man nu
aldeles wara wånlös, sedan älfwen för honom
utskuren, på fall han intet skulle niuta sina
wånlagares land till godo; doch skall hela wånlaget
på en ort allenast byggia enär skåttet det träffar.
Emot denna dom hafwa Lagfårs lagmän och att ut-
föra saken Stafremännerne appellerat i rättan
[sid 343b]
tid under Högtärade Lagmans Rätten.’

1689 VT sid 309b-310b

’ Stafre Laxmennarne beklaga sig af Höglandsman stort
hinder uthi dheras Laxfyskie tillfogat i det sedan om-
loppet som hwart fembte åhr efter gambla samb-
sättningen dhem treffat i detta åhr infallit
Höglandsman sig Understådt att byggia i Norra Åhn
them till största präjudice som till hela Taxan Nembl.
5 [lispund] swara måste Höglandsman förwyser Stafreman
att byggia widh sitt ägit land och icke een annans.
Stafreman opwyser Härads Rättens domb af dn 8n May
1685, som efterlåter them leya sig land af andra när
dheras Åhr infaller efter des egit land Utskurit
at dher icke byggias kan det samma och Lagmans
Rättens domb dn 19 Augusty 1685 exp[???]erar för-
modandes sig således icke wara for tagit leya landet
af andra såsom dess egit förskurit det åhret dhe
till Taxan swara måste. Höglandsman Soustinerar
Stafreman af ålder bygt wed sitt land och hela
åhn intagit hwarföre dhe och måst ståå för Taxan
som är 5 [lispund] men såsom Åhn ofwan för Stafre
sig dhelar [not: delningen Ljustorpsån/Mjällån] ty hafwa dhe andra grannarne af ålder
brukat dhe andre fyskieryerne som dhe haft ägorne
till somblige i thenn Södre [Not: Ljustorpsån] som dragit des Taxa
3 [lispund] somblige i denn Norre [Not: Mjällån] som gifwit 2 [lispund] Taxa men

[sid 310a]
men nu will Stafreman byggia i begge Åharne som
han dok intet äger uthi och på kiöpet fortaga Skatte-
hemman des gambla rättigheet at bruka sine
Stakagårdar och behålla det gud them dher uthinnan
kan gifwa och sluppit dhe Taxerade fiskyeryerne för-
by lagmans domen dn 19 Augusty 1685 för la-
mans H. Carl Sparres Explication på samma domb
som så lyder att när Skåttet går omkring:/ och
treffar Lagforsman:/ nyttiar han Cronfyskiet med
alle dhe andre Lagenheterne hwart fembte åhr
Item sielfwa domen skall Lagforsman tillyka medh
Stafreman hwart 5.te Åhr wara i Cronfyskiet intress-
erade och Stafreman vice versa uthi deras öre-
fyskien och bygge i Elfwen huar dem onyttigast wara
kan och dhe bäst öfwerens komma enär dhe dheras
fyskie Åhr ydka Item att ingen må giöra then
andra något förfång under sitt Åhrs fyskie widh
answar och laga plicht tillgiörandes.
Resolutio: som emot lagmans domen af dn
19 Aug: 1685 ingen appellation interponerad är, ty bör
dhen wara Stafre och Lagforsmennerne sampt dhe
flere intresserade i Lagfyskieryet här i Liustorps
åarne till een stadig rettelse och efterfölgd så-
ledes at när Stafreman det 4.de och Lagforsman
det 5.te åhrert efter gambla samsättningen och praxie
treffar dhe då måge byggia huarest dhem nyttigast
kan wara i begge åarne dhen södre eller Norre
efter som dhe till hela Taxan heller 5 [lispund] för samma
åhr suara och Cronfyskiet medh alla dhe andra läge-
heeterne samma åhr obehindrade ydka måge
icke giörandes heller tillfogandes dhem det ringaste
[sid 310b]
ste mehn eller förfång Under dheras Åhrs fyskie widh
laga plicht tillgiörandes som Lagmans Rättens Ordh
Klarligen lyda det hware sig medh [??]ackgårdens
inrättande heller ey huad [?????] af Laxfyskie det hällst
hafwa må efter som och Holandsman skall wara för-
plichtadt åtherstella och förnöya Stafreman så mycket
fysk som han med och uthi sine emot Lagmans domen
Olagl. utsatta wåhnor allaredan fångat och hädan
efter lembnadt åharne alldeles reena, och till dess
fyskiande allena som Taxeåhret fallet Uppå heller
efter Datum tillfallandes warder.’

Källor:
Ljustorps Häradsrätts protokoll.
    1630 sid 220a
    1668 HT sid 410a (12-13 Okt 1668)
    1685 EOT sid 342b-343b
    1689 VT sid 309b-310b
Västernorrlands Lagmansrätts protokoll.

6Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2013 Gunnar Berglund

Uppdaterad 20130611