By namn.
Sanna Byn har nog fått sitt namn av ordet sand, därför att jorden de brukade
bestod av sand. Första gången vi möter Sanna i skriven form är i 1543
års skattelängd. Bonden heter Jon Olsson och ägde 12 kor och blev tolvman
vid tinget några år senare. Hans hemman omfattade 42 mål, vilket är summan
av antalet mål för utjordarna Sanna och Åsäng. Efter 1561 äger bonden
i Sanna 2-3 kor och 1614 under extra skatten för Älvsborgs lösen blir
gården öde efter bondens död. Änkan Anna kunde nog inte klara av skatteskulden.
Länsmansgrubba
Länsmansgrubba i Mjällån finns mitt emot Sandströms grustag i
Sanne. Här slog man ihjäl länsman Erik Ingemarsson från Jällvik år 1673
- därav namnet.
Sanna utgods delades 1763
Edsta byamän skattar för 14 mål, Gällviks åbor skattar för 7 mål, Frötunas
åbor för 5½ mål. Det var en gammal fäbodvall som nu delades. Fäbodhusen
stod intill Lindbergs fastighet. Nya torp bröts upp efter och öster om
Färbäcken. Vid sekelskiftet 1900 fanns här över 20 torp. De som är intresserade
av vem som bodde var på torpen under årens lopp kan köpa Hembygdsföreningen
torpinventering.
7 gravar från järnåldern
På höger sida om infarten till byn ligger dessa gravar och påminner de
allra första bofasta bönderna, som slog sig ned intill den dåvarande havsvik.
Sannaparken
Kallades en festplats, som låg på höger sida om infarten till Sanne. En
frireligiös förening låg bakom "parken" , troligtvis Baptisterna, som
var starkt förankrade i våra bygder. Åren mellan 1925 och 1934 hade parken
sin glansperiod.
Guldfebern under 1930-talet
Guldfeber graserade
i Ljustorp och flera Sannebor var starkt engagerade i sökandet efter det
guld, som skulle lösa dem från alla jordiska bekymmer. Det är allmänt
känt att allt spel ökar i tider av motgångar, arbetslöshet och ekonomiska
depressioner. Det kan vara förklaringen till denna udda händelse. Att
förmå, de försiktiga och eftertänksamma bönderna i Ljustorp, att satsa
pengar på guldletning är överraskande. Experten för projektet hette Lindström
och kom från Skellefteå. En slaktare som bar namnet Skollaski assisterade
vid sökandet. Han gick i gårdarna och lånade silver, som skulle hängas
på Lindströms slagruta. Därmed ökade chansen att hitta guld. Han bosatte
sig sedermera i Bredsjön, där han slutade sina dagar. På Vestins gård
i Sanne grävdes en 18 m djup grop utan resultat. Intill Guldnäsbäckens
utlopp i Mjällån finns ännu kvar ett rör efter borrningarna.
Älg-Åkerlund och Dahlkvista
Älg-Åkerlund och Dahlkvista är kända personer i Janne Vängmanböckerna
och bodde på var sina torp efter Färbäcken på Sannemon.
Sockenlapparna
Sockenlappar städslades av sockenstämmorna. Mot fastställd taxa skulle
de slakta hästar och kastrera djur, arbetsuppgifter som bönderna själva
inte gjorde. De åt inte ens hästkött. Många sjuka hästar slaktades, därför
måste kadavren efter dessa grävas ned i jorden. De flesta sockenlapparna
i Ljustorp slog sig ned intill sandmoar så det skulle vara lätt att gräva
ner de döda hästarna. Därför är det ingen tillfällighet att de 3 sista
sockenlapparna - 1796 - 1870 - bodde i närheten av Sannemon.
|