Första sidan    
  Byar i Ljustorp  
     

Ljustorps Hembygdsförening

 

Sanna

By namn.
Sanna Byn har nog fått sitt namn av ordet sand, därför att jorden de brukade bestod av sand. Första gången vi möter Sanna i skriven form är i 1543 års skattelängd. Bonden heter Jon Olsson och ägde 12 kor och blev tolvman vid tinget några år senare. Hans hemman omfattade 42 mål, vilket är summan av antalet mål för utjordarna Sanna och Åsäng. Efter 1561 äger bonden i Sanna 2-3 kor och 1614 under extra skatten för Älvsborgs lösen blir gården öde efter bondens död. Änkan Anna kunde nog inte klara av skatteskulden.
Länsmansgrubba
Länsmansgrubba i Mjällån finns mitt emot Sandströms grustag i Sanne. Här slog man ihjäl länsman Erik Ingemarsson från Jällvik år 1673 - därav namnet.
Sanna utgods delades 1763
Edsta byamän skattar för 14 mål, Gällviks åbor skattar för 7 mål, Frötunas åbor för 5½ mål. Det var en gammal fäbodvall som nu delades. Fäbodhusen stod intill Lindbergs fastighet. Nya torp bröts upp efter och öster om Färbäcken. Vid sekelskiftet 1900 fanns här över 20 torp. De som är intresserade av vem som bodde var på torpen under årens lopp kan köpa Hembygdsföreningen torpinventering.
7 gravar från järnåldern
På höger sida om infarten till byn ligger dessa gravar och påminner de allra första bofasta bönderna, som slog sig ned intill den dåvarande havsvik.
Sannaparken
Kallades en festplats, som låg på höger sida om infarten till Sanne. En frireligiös förening låg bakom "parken" , troligtvis Baptisterna, som var starkt förankrade i våra bygder. Åren mellan 1925 och 1934 hade parken sin glansperiod.
Guldfebern under 1930-talet
Guldfeber
graserade i Ljustorp och flera Sannebor var starkt engagerade i sökandet efter det guld, som skulle lösa dem från alla jordiska bekymmer. Det är allmänt känt att allt spel ökar i tider av motgångar, arbetslöshet och ekonomiska depressioner. Det kan vara förklaringen till denna udda händelse. Att förmå, de försiktiga och eftertänksamma bönderna i Ljustorp, att satsa pengar på guldletning är överraskande. Experten för projektet hette Lindström och kom från Skellefteå. En slaktare som bar namnet Skollaski assisterade vid sökandet. Han gick i gårdarna och lånade silver, som skulle hängas på Lindströms slagruta. Därmed ökade chansen att hitta guld. Han bosatte sig sedermera i Bredsjön, där han slutade sina dagar. På Vestins gård i Sanne grävdes en 18 m djup grop utan resultat. Intill Guldnäsbäckens utlopp i Mjällån finns ännu kvar ett rör efter borrningarna.
Älg-Åkerlund och Dahlkvista
Älg-Åkerlund och Dahlkvista är kända personer i Janne Vängmanböckerna och bodde på var sina torp efter Färbäcken på Sannemon.
Sockenlapparna
Sockenlappar städslades av sockenstämmorna. Mot fastställd taxa skulle de slakta hästar och kastrera djur, arbetsuppgifter som bönderna själva inte gjorde. De åt inte ens hästkött. Många sjuka hästar slaktades, därför måste kadavren efter dessa grävas ned i jorden. De flesta sockenlapparna i Ljustorp slog sig ned intill sandmoar så det skulle vara lätt att gräva ner de döda hästarna. Därför är det ingen tillfällighet att de 3 sista sockenlapparna - 1796 - 1870 - bodde i närheten av Sannemon.


Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20011212