Brännvinsfest i Tuna år 1727.

Av Gunnar Berglund,
20120207

Hembränning och brännvinsförsäljning i Ljustorp är ingalunda enbart en nutida företeelse.

Vid Ljustorps Häradsrätts höstting år 1727 instämmer länsmannen Lars Wiklander från Hässjö, på uppdrag av kyrkoherden Bremming, pigan Karin Olsdotter för att ha sålt brännvin på en fest hos bonden Jon Björnsson i Tuna om en söndag afton den 7 maj 1727. Dessutom lär ha förekommit både oljud och slagsmål vid festen hos Jon Björnsson.
Jon Björnsson är bonde på hemmanet Tuna no 2 och 44 år gammal vid tillfället. Karin Olsdotter är piga hos Jon Björnsson.
Lars Wiklander är länsman i Hässjö socken och hans uppdrag är en aning 'delikat' eftersom brottet utspelas i Ljustorps socken. Wiklanders kollega Erik Kristoffersson från Jällvik är länsman i Ljustorps socken och borde således ha detta mål på sitt bord. Länsman Kristoffersson deltar dock själv vid festen i Tuna och kan då rimligen inte fungera som åklagare i målet. Dessutom spelar hans son fiol på festen.
Den åklagade pigan Karin Olsdotter får ett antal frågor av rätten som hon svarar på, bl.a:
Har du sålt brännvin vid festen? Ja, det har jag kanske, men det var min matmoders brännvin.
Hur mycket brännvin sålde du? För 9 daler kopparmynt.
Vem kom i slagsmål på festen? Lars Hanssons i Tuna båda söner.
Vem spelade på festen? Drängen Israel Olsson i Björkom och länsmannens lille son.
Vad hade länsman Kristoffersson på festen att göra? Hälsa från staden till Olof Björnsson om timmer.
När började festen? En del kom före solen gick ner och en del efter.
Hur länge pågick festen? Till gryningen.

Länsman Wiklander från Hässjö får nu i uppdrag av rätten att skaffa fram fler bevis över vad som skett vid festen.

Målet återupptas först vid vårtinget nästa år. Länsman Wiklander har denna gång låtit instämma 19 personer som har deltagit vid festen. Ingen av dem medger dock att de köpt något brännvin.
Eftersom länsman saknar ytterligare bevis så 'rinner det hela ut i sanden' eftersom 'intet oliud och förargelse af deras sammankomst tienat'. Målet avslutas med en förmaning från rätten till de anklagade 'att taga sig till wara för något otillböreligt förhållande'.

Kan vi gissa att kyrkoherden inte är närvarande i rätten denna gång? (Han avlider 2 år senare).
Ser vi här ett karaktärsdrag hos Ljustorpare att hålla samman emot överheten?

Läs transkriberingar och originalhandlingar.
Läs fler utvalda rättsfall.