Brännvinsfest i Tuna år 1727.
Av Gunnar Berglund,
20120207
Hembränning och brännvinsförsäljning i Ljustorp är
ingalunda enbart en nutida företeelse.
Vid Ljustorps Häradsrätts höstting år 1727 instämmer
länsmannen Lars Wiklander från Hässjö, på uppdrag
av kyrkoherden Bremming, pigan Karin Olsdotter för att ha sålt
brännvin på en fest hos bonden Jon Björnsson i Tuna om
en söndag afton den 7 maj 1727. Dessutom lär ha förekommit
både oljud och slagsmål vid festen hos Jon Björnsson.
Jon Björnsson är bonde på hemmanet Tuna no 2 och 44 år
gammal vid tillfället. Karin Olsdotter är piga hos Jon Björnsson.
Lars Wiklander är länsman i Hässjö socken och hans
uppdrag är en aning 'delikat' eftersom brottet utspelas i Ljustorps
socken. Wiklanders kollega Erik Kristoffersson från Jällvik
är länsman i Ljustorps socken och borde således ha detta
mål på sitt bord. Länsman Kristoffersson deltar dock
själv vid festen i Tuna och kan då rimligen inte fungera som
åklagare i målet. Dessutom spelar hans son fiol på festen.
Den åklagade pigan Karin Olsdotter får ett antal frågor
av rätten som hon svarar på, bl.a:
Har du sålt brännvin vid festen? Ja, det har jag kanske, men
det var min matmoders brännvin.
Hur mycket brännvin sålde du? För 9 daler kopparmynt.
Vem kom i slagsmål på festen? Lars Hanssons i Tuna båda
söner.
Vem spelade på festen? Drängen Israel Olsson i Björkom
och länsmannens lille son.
Vad hade länsman Kristoffersson på festen att göra? Hälsa
från staden till Olof Björnsson om timmer.
När började festen? En del kom före solen gick ner och
en del efter.
Hur länge pågick festen? Till gryningen.
Länsman Wiklander från Hässjö får nu i uppdrag
av rätten att skaffa fram fler bevis över vad som skett vid
festen.
Målet återupptas först vid vårtinget nästa
år. Länsman Wiklander har denna gång låtit instämma
19 personer som har deltagit vid festen. Ingen av dem medger dock att
de köpt något brännvin.
Eftersom länsman saknar ytterligare bevis så 'rinner det hela
ut i sanden' eftersom 'intet oliud och förargelse af deras sammankomst
tienat'. Målet avslutas med en förmaning från rätten
till de anklagade 'att taga sig till wara för något otillböreligt
förhållande'.
Kan vi gissa att kyrkoherden inte är närvarande i rätten
denna gång? (Han avlider 2 år senare).
Ser vi här ett karaktärsdrag hos Ljustorpare att hålla
samman emot överheten?
Läs transkriberingar
och originalhandlingar.
Läs fler utvalda rättsfall.
|