Skuldsatta bönder i Ljustorp år 1731.
Av Gunnar Berglund
20111230
I Ljustorps Häradsrätts protokoll från 1700-talet kan
man hitta en mängd rättsfall som säkert också var
allmänt samtalsämne eller skvaller i Ljustorps byar. Ett av
de vanligaste rättsfallen på den här tiden var ekonomiska
tvister. Det kunde handla om t.ex. lån av pengar, arv, ägorätt
till mark, handel, lön för arbete m.m.
I följande korta artikel ska vi följa ett rättsfall från
1731 som handlar om lån av pengar.
På 1700-talet hade 'vanligt folk', d.v.s. bönderna, inte tillgång
till något bankväsende att låna pengar av. Man gick i
stället till någon granne som man visste hade det bättre
ställt. Men det var också vanligt att man lånade av personer
från andra samhällsklasser, t.ex av handelsmän ifrån
Sundsvall eller Härnösand eller av brukspatronen vid Lögdö
Bruk.
Brukspatronens intresse av att låna ut pengar till bönderna
sammanföll förmodligen med hans intresse av att försäkra
sig om tillgång till böndernas skog som användes för
att tillverka det träkol som behövdes i järnframställningen
vid Lögdö Bruk.
Vid Ljustorps Häradsrätts vårting år 1731 begär
brukspatron Mathias Krapp vid Lögdö Bruk erkännande av
fordringar som han har hos flera av Ljustorps bönder, nämligen
följande:
Lars Larsson i Frötuna för 329 daler 28 öre
Olof Ångerman i Frötuna för 259 daler 10 öre
Erik Dunder i Frötuna för 156 daler 5 öre
Olof Nilsson i Edsta för 193 daler 14 öre
Johan Klementsson i Häre för 118 daler 24 öre
För att få en uppfattning om skuldernas storlek så kan
man jämföra dem med 'snittpriset' för ett hemman på
den här tiden som låg på ca 350 daler. Bönderna
hade alltså tagit på sig skulder nästan upp till sina
hemmans värde. Brukspatronen kunde därför vara ganska säker
på att få tillgång till deras skog.
I ett fall vid detta ting har det även gått så långt
att brukspatronen kräver att få överta bonden Per Olofssons
i Frötuna lösa och fasta egendom mot den skuld på 363
daler 11 öre som bonden har hos brukspatronen. Brukspatronen ansöker
därför om ett första uppbud på Per Olofssons hemman.
För att få lagfart på hemman krävs totalt 3 uppbud
vid olika tillfällen på tinget. Brukspatron verkar inte gå
vidare på senare ting med fler uppbud för att få överta
hemmanet. Det första uppbudet är måhända bara ett
sätt att skrämma de skuldsatta bönderna ?
Då som nu: Den som är i skuld är icke fri.
Läs originalhandling.
Läs fler utvalda rättsfall.
|