I det gamla bondesamhället var det mycket som var gjort av bleck- och kopparplåt. När saker,som kokkärl och mjölkkrukor, gick sönder eller bara blev slitna skulle de lagas med tenn. Skarvar löddes med tenn efter det att man gjort rent med saltsyra. Kopparkärl försågs med ett skyddande skikt av tenn, som skydd mot den giftiga kopparen. Speciellt vid lödning användes lödkolvar för att värma upp det ställe, som skulle lödas och smälta tennet. Lödkolven i sin tur värmdes vid en spis eller eld innan den kunde användas. Månadens föremål är en mycket ovanlig lödkolv, som föremålsgruppen inte har sett eller kommit i kontakt med tidigare. Vi kan därför bara beskriva den. I huvudet finns plats för att kunna elda något som värmer upp lödkolven, möjligen karbid. Användningen skulle kunna ha varit att reparera saker utanför gården.
Lödkolven är märkt "Skultuna 1607, MOX Limited Göteborg Sweden".

Vi har fått ett mail från Ingmar Brunzell 20070108 med ytterligare information:
....Jag kan berätta vad jag vet i alla fall för jag skulle nog påstå att den är yngre än vad ni uppfattat den. Gammal men inte antik, så att säga. MOX kolvar fanns nämligen fortfarande i vårt förråd när jag arbetade åt försvaret och det är inte mer än 20 år sedan. De användes inte då vi hade smidigare grejor som man fyllde med tändargas och vi jobbade med elektronik så det skulle ändå inte fungerat med en sån stor grej. (fast det fanns även smidigare, se bilden). Den stora som visas hos er "eldades " med nåt som kallades MOX briketter men som såg ut som en liten snusdosa i plåt. Man behövde en extra kraftig tändsticka (en MOX tändsticka, se bilden längst ned ) som såg ut som en stormsticka men tändmedel en bit upp på pinnen. Denna snusdosa passade i urgröpningen i kolvens huvud och blev väldigt varm under en del gistrande och fräsande. Det var alltså en kemisk reaktion liknande Termit men svagare. (Det egentliga användandet av lödkolvarna hade som sagt avstannat men briketterna var populära bland dem som fiskade på vintern. Om man inte orkade borra så lät man briketten smälta ett hål genom isen.) Den lite mindre modellen hade en lite modernare konstruktion där man stoppade in en patron innuti huvudet. Denna påminde om en hagelpatron men något mindre. Med en slagtändare utlöste man patronen och denna värmde sedan upp lödkolven. Denna hade troligen en annan sammansättning på bränslet för den "blev bara varm" . Den brann inte på samma vis. Eller så var det bara så att det inte syntes nån rök eller nåt då den var helt kapslad. MVH/ Ingmar Brunzell

Ytterligare ett inlägg kommer från Benny Jannesson 20081201:
Varför "flyttbar" lödkolv? Varför inte bara lödkolv eller MOX Lödkolv? MOX-lödkolven använde Televerket till att löda blanktråd ex 3 mm järntråd som drogs på porslinsisolatorer som satt på reglar eller krokar på stolparna. I skåran drog man järntråden som var skruvad i skarven och så smälte man lödtenn. En sådan hade de flesta telearbetare som jobbade på linjen antingen anläggning eller underhåll. In till husen lödde man på bronstråd som var klenare. Jag har själv använt sådan. De skrotades vartefter blanktråden försvann 80- 90-talet. Televerket har troligen ägt de flesta av de tillverkade inom Sverige. /mvh Benny Jannesson.

Kontakta Ljustorps Hembygdsförening

Tillbaka till första sidan

Copyright © 2001 Ljustorps Hembygdsförening

Uppdaterad 20110627