|
Den 28 juni 1870 köpte mjölnaren Gustaf Nordström och
hans hustru Maria Elisabeth Mellberg mark för en tullmjölskvarn
av Edsta byamän dvs Per Persson ( Edén ), Magnus Larsson,
Johan Edlund, Jonas Höglin och Anders Höglin. Kvarnområdet
låg nedanför Johan Edlunds husbehovskvarn och med plats för
nödiga byggnader på västra stranden samt en väg till
kvarnen från dåvarande landsvägen. Priset för mark
och rättighet i bäcken var 500 riksdaler r:mt samt en årlig
frimäld på 112 tunnor spannmål.
I köpeavtalet skiljer man på tullkvarn och husbehovskvarn.
En tullkvarn malde för förtjänsten och tog betalt i en
kvarntull. Det äldre systemet med tullkvarnar med statliga privilegier
har inte varit aktuellt i detta fall då det systemet upphörde
1840.
Enligt Gottfrid Laurins anteckningar från 1953 publicerade i "Ljustorp
förr och nu" hade kvarnen två par stenar, samt skräd
och siktverk.
Den 5 januari 1885 övertog sonen Per Gustav Nordström kvarnen
och drev den fram till 1905 då han sålde kvarnen med mangårdsbyggnad,
stall , ladugård samt ett häbre för spannmål för
7000 kr till Erik Olof Lidholm. Erik kom i process med makarna Per och
Soffi Nordström om gränserna för kvarntomten, förlorade
och fick gå i konkurs. För att bevaka en inteckning ropade
Olof Laurin in kvarnen vid konkursaktionen den 23 nov 1911.
Olof Laurin lät lägga på nytt spåntak på kvarnhuset,
reparera den långa kvarnrännan och anställde dagsverkstorparen
Nils Andreas Lodin som mjölnare. Lodin hade lärt sig yrket hos
Lidholm. Rörelsen drevs sedan fram till 1919 då vårfloden
förstörde kvarnen.
Kvarnen producerade mjöl i 48 år och det gav försörjning
till 4 generationer mjölnare.
|
