Bäckens tidigare benämning Edsta kvarnå eller bara Kvarnån
visar att där funnits kvarnar under lång tid. Lars Edstedt
har i Ljustorp förr och nu berättat att han i sina efterforskningar
funnit de första skriftliga beläggen för verksamhet i Kvarnån
från den 11 oktober 1787. Då hade Matts Larsson och Johan
Nilsson anhållit om att få anlägga en husbehovssåg
i Edsta kvarnå. Vid verkställd avsyning, ombesörjd av
länsman och två nämndemän, uppvisade ett ställe
" uti qvarnån breddevid och strax intill Isac Isacssons qvarnhus".
Platsen valdes efter att hänsyn tagits till klagomål från
kvarnägarna på att sågspån och skräp skulle
förstöra möjligheterna att mala nedströms om sågen.
Enligt hembygdsföreningens skrift " De vattendrivna sågarna
" är det tveksamt om någon såg då alls byggdes.
1801 uppfördes en grovbladig såg med 2 ramar . Deras exporträttigheter
omfattade 200 tolfter halvbottenbräder av Edstabornas eget timmer samt
köpetimmer från Lagfors, Ås, Häre, Mjölsätt och Tuna skatteskogar. Kyrkoherde
Stridsberg var redan 1804 ägare till sågrättigheterna, som han ansökte
att få överföra "på eget område uti den s k Åsängsbäcken (Färbäcken).
1851 fanns sågen fortfarande kvar i Edsta. Den andra sågen i Edsta byggdes
1860 med J. A. Enhörning som ägare ( efter vad det verkar bulvanköp,
se vidare "Ljustorp förr och nu" sid 63 ) och den låg strax
ovanför Edstabäckens utlopp i Ljustorpsån.
Av den bevarade dokumentationen kan man få en uppfattning om var
de olika sågarna och kvarnarna fanns
och även storleken. En sågkvarn bestod av såghuset (
20 alnar ), en damm av mindre format ( 10 - 20 alnar ) och en sågränna
( 30 alnar ), uppgifter Lars Edstedt.
| Platsen för Enhörnings såg torde ha varit S:2/2 på kartan till höger. Som syns går bäcken nu en bit norr om den tidigare sågplatsen. Både 1885 och 1919 sköljdes stora mängder grus ut i Ljustorpsån och Kvarnåns utlopp i ån förändrades. Sedan dess har bönderna hämtat mycket grus från området varför man inte kan räkna med att finna några rester kvar av tidiga anläggningar. |
 |
