[Transkriberat av Jörgen Blästa 20120228]

skall Änkian skutit den andre ifrån sigh, och wid samma har
hon tagit emot sigh medh handen och oförwarandes rå-
kat stöta hänne på Näsan att det blödde, bedyrandes att hon intet
giorde det medh wilja, det samma giorde och Sone-
hustrun; Änkian tillspordes hui hon deröf:r för
Länsmannen klagade? swarade, att hon giorde det
i ifwern och onska? widare, om någon war tillstä-
des som det sågh? Änkian swarade neij. Länsman
uppå tillfrågan om han har någre skiähl?
swarade neij. Fördenskull kunde Rätten dän-
ne gången här till eij giöra, hälst emedan bägge
neka till giärningen och Länsman medh inge
skiähl dem annat kan öf:rbewijsa.

S. d. uppå Upbördsmannens af H:r Hans von Gerdes förpant-
ningh tillsades Nämdemännen att wid anmodan
wärdera dhe Creatur som hos almogen
är arresterat och pantsatt för utlagorne, efter slijke lösören eij kunna
föras hijt till Tinget att wärderas.

S. d. beswärade sigh Christiern Olufsson i Edsåker öf:r Jon
Erikssons dersammastädes hustru Margeta Larsdotter
att hon skall beskylt hans hustru att hafwa willa
förgifwa Jon Eriksson då han låg siuk, hwilket här af
skall händt, att Jon Erikssons ber:de hustru kommit
till Christiern Olufssons hustru, och begiärt brän-
newijn till sin siuka Man, då hon skall fått litet
brännewijn och hwijtlök, hwilket då han intog, skall
ansatt honom så hårdt, att han knapt kunde tala,
som Jon Eriksson nu tillstodh sant wara, och
som hustrun strax
i drängarnes Pär Olssons och Erik
Erssons närwaro skall sagt, att om Christierns hustru gifwit